Alt left

På senare tid har jag medvetet valt att befinna mig i grupper på Facebook som inte direkt är jättesnälla i tonen. Det är ibland lite skrämmande. Dels är dessa grupper överfyllda med de vanliga misogyna, rasistiska och allmänt fåniga alt right-pojkarna, men de innehåller också rena psykopater/sociopater som man på riktigt känner att man hoppas bara lever ut sin sjuka sida på nätet, och ingen annanstans.

Det lärorika med att sitta i grupper fyllda med sådant folk är dels att man lär sig det mesta om hur de argumenterar kring allt de nu raljerar om, men även att det ibland all smörja finns små gruskorn av vettiga argument och vettig kritik. En blind höna ni vet…

För nog finns det mycket som alt right-idioterna hackar på som verkligen inte är så där jättelyckat. Feminister som hatar män finns ju faktiskt. Senast idag såg jag en pinsam blogg där någon spydde galla kollektivt över alla män som sexistiska svin ifall de inte fann henne attraktiv (hon såg då givetvis lite speciell ut, medvetet).

SJW (Social Justice Warriors) i 17årsåldern som ropar efter socialism iförd Gucci-skor och nyaste iphonen känns onekligen inte så trovärdiga och nej, Hillary Clinton var verkligen ingen bra kandidat. Och vad är det egentligen med det patologiska behovet av att alltid försvara islam och kalla all kritik mot denna religion för rasism? Listan på saker som liberaler i USA ägnar sig åt som är rätt genant är rätt lång. Tyvärr. Att det sedan blir missvisande beroende på att idioter är mer högljudda är såklart sant, men de finns trots allt.

Jag är själv en ”liberal” med amerikanska mått mätt. En person som tror på sociala skyddsnät, social frihet men även hyfsat fri ekonomi och bryr mig om sociala frågor. Där hamnar trots allt de flesta svenskar politiskt, från kristdemokrater till moderater till vänsterpartister. Sannolikt en hel dröse sverigedemokrater med.

Utifrån alt right, tea partykonservativa och anarcholibertarianernas högerkant är vi alla ”vänster” och ”liberals”. Det blir ju så med folk som står på ytterligheternas sidor. För folk längst ut till vänster blir alla andra höger och tvärtom. Det är ju därför som folk med extrem ideologisk uppfattning i regel ser på allting väldigt svartvitt – och förenklat. Man blir helt enkelt rätt korkad av att vara extrem – eller så är det på andra hållet – extrem av att vara korkad.

Hursom helst: så man klumpas helt enkelt samman. En stor ytterst heterogen grupp av oliksinnade politiskt som bara råkar vara lite mer till vänster och har mer fokus på sociala frågor än nämnda oheliga trio till yttersta högern i USA har.

Lite på skoj då, men även på allvar så växer det således fram en ny grupp människor i USA. Jag ser dem för jämnan i nämnda grupper – och det är folk som ser sig som ”liberals” och till ”vänster” men som inte gillar att associeras med stora delar av gruppen som kallas liberals. Och man kallar sig alt left istället. Alla här är inte sympatiska eller ens seriösa. Men rätt många är det.

Det man vänder sig emot att associeras med som varandes till vänster är just manshatande feminism, hysterisk identitetspolitik, gnällfokus på rasism i allting, hyckel kring krigsförande demokrater och den allmänt gnälliga känslobaserade vänsterpolitiken som idag dominerar den amerikanska vänsterrörelsen där ”känna” är lika viktigt som veta. Dvs man underminerar sina värsta kritikers bästa argument – deras hån och är förvånansvärt socialkonservativa (om än då bara relativt sett). De flesta i alt left är fortfarande progressiva, men man är bara inte in-your-face-ska-jag-böla-progressiv. Man ifrågasätter framförallt hysterin som vuxit fram inom vänstern kring identitetspolitik där ras/kön och sexuell läggning och försvaret av angrepp mot dessa ting ibland går över till frontalangrepp som på inga vägar alls är produktiva.

Där det plötsligt är jätteviktigt för en svart människa att identifiera sig som svart (enligt någon annan), se förtrycket mot hen, och klaga över detta, eller att det ska finnas minst 73 olika alternativ för kön att kryssa i på varje bra formulär eller att jo, det är fanimig rätt fjantigt att man inte ska få kritisera Islam, men det går bra att kritisera kristendom (dvs att islamkritik alltid blir likställt med rasism och/eller slag neråt). Allt som känns som det är skapat av folk som är själva definitionen av nyttiga idioter helt enkelt som inte förstår varför alt right fått så stora framgångar. Det vänder man sig emot inom alt left.

Jag får villigt erkänna att jag gillar alt left rätt mycket trots dess barnsjukdomar och lång troll. Jag är själv inte så mycket till vänster som de flesta av dem är, men jag gillar verkligen att de lagt ner allt fokus på dåliga kontraproduktiva strider och börjat fokusera på viktiga saker. Det skulle bara ta vänstern från eländets år 1968 och nu att fatta att man skapade alt right-monstret och Trump med sitt konfliktbaserade gnällbeteende.

Det är en intressant framtid. Det ska bli intressant att se hur det utvecklas till reell politik. De flesta i alt left gillar ju Tulsy Gabbard och en hel del tycker väl att Sanders var helt ok. Kan rörelsen som inte alls är en rörelse bara städa bort trollen så kan de säkert bli en bra balansvikt mot alt right, hökcentrism och inte minst alla de nyttiga idioterna i den konventionella vänstern. Amerikansk politik är onekligen intressant!

En svensk motsvarighet till alt left finns inte riktigt än. Här ligger vi efter. Här dominerar fortfarande relikerna inom vänsterrörelsen och kommer sannolikt så göra länge till. Men medans de talar om sina barrikader och annat avdankat och just vägrar konfrontera sina egna extremister så hyser jag inget större hopp om att alt left kommer bli ett fenomen här på samma sätt.

Annonser