När tänker jag bäst?

Inspirerad av Forslunds text om att vara tyst och en diskussion om hur genier framställs i filmer som jag såg igår tänkte jag skriva en liten text om hur olika våra hjärnor faktiskt funkar och hur illa det är med generaliseringar. Det har föga betydelse ifall du tycker att MBTI är ett bra sätt eller inte att beskriva hur en hjärna arbetar, för i detta exempel är det väldigt lätt att bara översätta terminologin till precis vad du än vill, eftersom det är de stora principerna om introversion och extroversion som är det viktiga här.

Ofta när du ser genier eller folk som framställs som smarta på film och i TV-serier är igång med att lösa ett problem så ser du ofta ett återkommande fenomen. De ritar gärna upp sina tankegångar på en tavla eller spegel fylld med formler om de är en vetenskapsman och pratar fram lösningen själv eller tillsammans med någon.

Eller om de är poliser så har de allra helst en stor vägg fylld med foton och linjer mellan olika händelser. De visualiserar helt enkelt det som de ser. Denna princip är ganska grundläggande i att arbeta i massor av sammanhang. Och den sitter högt och tryggt på en piedestal av ett gott skäl: Den funkar väldigt ofta väldigt bra.

Men riktigt så där enkelt är det ju inte. Med MBTI kan jag påvisa att det visuella presenterandet kan likställas med funktioner som Fe, Te (förklaringar, teoretiska modeller, formler, ritningar och presentationer), Se (experiment, visuella överblickar, foton, modeller, dokument osv) och Ne (”Idésprutande”).

Någon som förmedlar något till någon annan eller för sig själv. Dvs lägger relevanta data framför sig visuellt istället för att ha dem i hjärnan och så låter man då hjärnan kunna arbeta med dessa data klart och tydligt framför sig. Tänk dig en dator (din hjärna) med en massa fina tillbehör runt omkring den helt enkelt.

Makes perfect sense. Även för en introvert person. Men problemet är att du inte kan lösa själva problemet externt så där vidare lätt. Utan det måste fortfarande ske inne i ditt huvud. Eller så att säga inne i datorn.

Personer som jobbar väldigt extrovert med sina tankar, bollar dem med andra osv och i detta får fram lösningen kan ibland ha lite svårt att förstå sig på hur folk med Ti, Fi, Si och Ni som huvudsakliga funktioner föredrar att jobba. Det är inte det att vi inte kan jobba med externa funktioner. Bolla idéer osv. Alla kan jobba med alla funktioner. Det är bara det att det går emot vår preferensordning att använda externa funktioner först för optimal problemlösning. Jag har många gånger försökt få skeptiker till MBTI att förstå att teorin inte talar om exklusivitet eller absoluta gränser, utan uteslutande om preferenser.

Och min preferens som INTP är att tänka på saker primärt med Ti med Ne, Si och Fe som de tre stödjande funktionerna. När jag utsetts för en process med massor av bollande av teorier (Ne) så går det hyfsat, det är trots allt min andra funktion. Men om någon börjar visualisera allting (Se) så hjälper det mig föga i jämförelse med att bara få fundera på det hela i lugn och ro. Utan bollande. Utan visuell stimuli. Och om du inte gillar eller förstår MBTI är det lika lätt att tänka sig att min hjärna verkligen är som en dator som man toklätt surfar på, spelar spel, chattar, facebookar, kollar porr, kollar senaste Game of thrones på, eller vad du nu vill.. istället för att lösa det man skulle på den. Den är helt enkelt lättdistraherad. Det är inget fel. Det är inte frågan om ADHD, utan tvärtom kan jag koncentrera mig oerhört. Men om någon står och spelar bastuba eller frågar mig saker, så tappar jag tråden lätt.

Helt enkelt: Om jag har en gåta att lösa är det total lugn och ro jag behöver när jag fått alla data som finns. Låt mig bygga upp förklaringen utan distraktioner. Gärna i en mörk säng, lamporna släckta, utan att jag är för trött, så kan jag ligga och grubbla på det hela.

För distraheras, det gör många introverta lätt. Vi är helt enkelt väldigt observanta vare sig vi vill det eller ej. Självklart är nidbilden av den virrige forskaren som inte lyssnar inte helt utan sanning när vi fastnar i våra introverta hjärnpalats, men vi kan lika gärna vara för observanta på allting och därmed inte kunna koncentrera oss. Den disträe har helt enkelt sämre (eller bättre, beroende på hur man ser det) problem med distraktioner. En väldigt disträ människa som inte lyssnar på dig använder helt enkelt en kognitiv funktion utan att andra glider in och stör.

För det är det optimala jag ville komma fram till här. Inte att vissa saker skulle gå eller ej. Självklart kan jag ha nytta av visuella förklaringar, men det finns lägen där jag faktiskt löser problemen på allra bästa sätt, genom att bara stänga ute världen och låta hjärnan få jobba ifred. Möjligen, precis som Forslund tar upp, att man lyssnar och tar in data. Men absolut inte med att själv babbla ut en massa och i den processen lösa det. Det är helt enkelt inte optimalt.

Så om du ska skapa dig ett dream team vad gäller problemlösande bör du ha detta i åtanke. Alla jobbar inte bäst med att bolla saker i grupper. Vissa typer, ofta bleka och lite disträa, skall du helst bara ge alla data och låta dem göra sin magi i lugn och ro. När du kan hitta balans i det där, mellan det extroverta problemlösandet och det introverta, då har du skapat dig en optimal problemlösande grupp.

 

 

Annonser