Det inte alls så märkliga fenomenet White Pride

I mitt flöde på Facebook dyker ofta upp div mer eller mindre rasistiska och gnälliga memes. Inte minst återkommer ett om hur konstigt det är att white pride minsann är rasistiskt medan black/asian/gay är helt ok. Det intressanta här är ju inte bara det uppenbara svaret, att det trots allt finns en viss skillnad. Nämligen då att white pride dels helt grundar sig i en rasistisk syn på människor, dels består mest av hat mot andra folkgrupper och dels kommer med ett privilegierat bagage som gör att även den mest oskyldiga formen av ”vit” stolthet tenderar att smaka väldigt illa medan merparten av all annan pride oftast handlar om underdogen som vill ha upprättelse efter generationer av förtryck.

Problemet är att oavsett hur många ggr vi konstaterar det, så växer antalet som ogillar denna särbehandling och altrightrasisterna och de regelrätta nazisterna växer i antal och deras försvarare sitter idag t om på tronen i USA. Det verkar uppenbart finnas en total ovilja att förstå att något här alltså inte funkar och att raljera om hur korkade folk är, inte heller funkar. Ja folk ÄR korkade, kan vi gå vidare nu och hitta en lösning som funkar?

I USA växer det också fram ganska legitim kritik mot alla former av identitetspolitik numera. Inte bara från högerhåll, utan från alla håll. För man börjar ju inse att om du dels som underpriviligierad grupp skyltar med stolthet lite för ofta och dels tabubelägger andras vilja/rätt till det samma, så skapar du nya problem. Eller i konkreta ordalag: Om det finns svarta som vill ha black pride så kommer konsekvensen av det bli att det finns vita som inte kan identifiera sig som priviligierade som blir ännu bittra över att en slags kollektiv skuld läggs på deras axlar och andras pride blir då inget positivt utan en nagel i ögat.

Detta kan appliceras på en massa ämnen. Sparka på någon som kanske inte har gjort något och kalla den skyldig till något tillräckligt många ggr och personen kommer bli förbannad och endast de som verkligen ÄR priviligierade med stor bildning och bra livsvillkor kommer kunna acceptera denna ”skuldbeläggning” och dessa sparkar. Dvs en krympande minoritet. Det gäller när feminister säger att ”alla män är svin”. Det gäller när kritik mot islam är en fobi medan kritik mot kristendomen är humor. Det gäller så sjukt mycket olika men ändå liknande fenomen där det generaliseras på någons bekostnad även om det varken är representativt eller ens syftet.

Den stora massan potentiella vardagsrasister som trots allt mer består av folk som kan ha svårt att få vardagsekonomin att gå ihop och lever med övriga sociala problem än övertygade nazister kommer inte förstå nyanserna i en självkritisk självbild som förväntas av dem. Är de dumma i huvudet och white trash för att de inte föds in i en akademikerfamilj i Lund med med en veritabel silversked i mun och en klippsäker trygg självbild där kritik mot allt den ”egna” gruppen gjort är fundamentet? Nej de är nog i allra högsta grad bara mänskliga. Jag har 12 års universitetsstudier bakom mig. Jag har själv svårt att ibland ta det extrema vältrandet i självkritik i västerländsk historia på allvar – för även om det såklart är sant – så finns det massor av bedrifter och coola aspekter med. Som det är totalt minerad mark att gå in på utan att linda in alla ord i en enorm mängd självkritik först. Så Rom var ett bad ass imperium med fantastisk teknologi? Så västvärlden var enormt långt före resten av världen på 1800talet? Jo… säg de orden utan en analys om slaveri/krig/utnyttjande av andra folk… Det går inte.

Men tror ni svarta när de tittar på slaveri självkritiskt belyser det faktum att slavhandeln inte hade existerat alls utan svarta som fångade och sålde slavar i Afrika? Eller arabernas stora roll i det? Nope. Och jag vet, bara ATT jag tar upp detta är minerad mark -för så gör alt rightgossar varje dag i forum. Och det är ju inte det jag heller försöker göra – utan bara konstatera ett faktum – nämligen att det inte finns någon grupp som åberopar pride som inte har massor av mörka kapitel.

Det här är en social fråga. För precis som det råder intressanta fenomen med att känna sig rotlös och utanför bland t ex invandrare i ett samhälle – som kan få dessa att bli radikaliserade – så finns samma fenomen absolut hos fler grupper. Även unga män som heter Jönsson och bor i Sjöbo. För om vi kan konstatera att unga svenska muslimska män med invandrarbakgrund drar iväg på jihad efter att ha suttit och glott på youtubeklipp där de får lära sig att de kan bli något mycket större t ex. Så borde vi också kunna se och konstatera exakt samma verksamma fenomen hos vita unga män, bara i en annan (till en början oftast) mindre våldsam och drastisk skepnad.

Hur kan denna enormt stora grupp så utelämnas av de intellektuella i sina samhällsanalyser? Det är för mig nästan så obegripligt att jag ifrågasätter hur intellektuella analytiker är som personer som inte ser mer än en handfull träd i den skog de analyserar. Ser de inte detta fenomen? Är det så att DE är de tröga eller handlar det om en helt otroligt naiv förväntan på att bara för att någon föds som vit man så skall den automatisk vara trygg i sin identitet och lyckligt acceptera bilden av skuld till all ondo? Medan andra får vara villkorslöst stolta?

Det verkar helt enkelt så. Jag har inga andra svar på frågan. Och det intressanta är att det i detta finns en rasism där man paradoxalt nog framställer invandrare som hjälplösa offer för en elak värld, medan vita föds in i samma värld som mer medvetande. Eller i bästa fall lever i en miljö som är så privilegierad att de med frukostgröten torde sakna bekymmer att förstå ”hur jävla bra de har det.”

Även om det inte var det man menade, är det konsekvensen av denna bild.

Jag har läst sociologi och kultursociologi t ex. Jag minns mycket väl diskussionerna om identiteter och subkulturer där. Fokus och exempel låg bortsett lite nämnande av punkare/gothare och den sortens identiteter helt på rotlösheten hos invandrare. Och såklart är/var det jätteviktigt som ämne. Men samtidigt föds man ju faktiskt inte som vit med någon mirakelgåva som gör att man inte känner sig svag/osäker/rotlös. En diskussion om medfödda/miljömässiga privilegier i all ära – men kring självbild – där har man faktiskt inga självklara övertag skulle jag vilja påstå. Vi letar ALLA efter vilka vi är och vad vi vill. Vi söker alla efter byggstenarna som blir det fundament som vi sedan bygger upp vår jag och vår självkänsla kring.

Så när en ung vit västerländsk man idag tittar på sig själv och sin omgivning och försöker bygga upp en identitet är det i princip ett öppet mål vad som kan ske när denne person ser de två ovan nämnda fenomen in action. Dels andra gruppers belysande av sina positiva identiteter, dels att den då själv redan från start skall förväntas acceptera och förstå att den egna vilar på en korrupt historia där man i stort egentligen mest ska vara tyst och skämmas.

Jag vill påstå – utan något större omsvep – att detta är den enkla förklaringen till varför högerpopulismen vinner så stora steg i västvärlden i vår tid.

Lösningen är svår men också väldigt enkel. Dels tillåta och acceptera en positiv bild där även vita unga arga män ges positiva historiska identiteter istället för bara ett evigt självrannsakande och kritiserande och dels ännu hellre inte alls fokusera på identitet kopplat till hudfärg och etnisk bakgrund öht – utan försöka inkorporera alla i alla möjligheter. Visa för invandrarkillen att du faktiskt kan bli programmerare – och att drömmen om att bli fotbollsproffs inte hjälper dig – utan när du som 17 år sitter där, portad från lagets a-trupp – för att du är medioker – inte då ser dig rotlös omkring och väljer Jihad, utan kanske C++. Dvs skippa den gamla devisen att det är viktigt att hitta sina ”riktiga” rötter om det inte handlar om för alla på ett lika positivt och kritiskt sätt och framförallt visa identiteter som inte baseras på etniska stereotyper.

Eller åtminstone problematisera hela detta fenomen redan från början – med alla grupper. För det är i den soppan när folk börjar identifiera sig – som missunnsamhet/bitterhet/rasism uppstår om en bild handlar om skam för historien och en annan om ohämmad stolthet.

Annonser