Om vapen

Ett 60tal dödade av en massmördare i Las Vegas USA. Hans motiv är i skrivande stund fortfarande okända. Men det är onekligen ett lämpligt tillfälle för mig att reflektera lite över vapnens vara i världen. För det är en tämligen komplicerad fråga har jag kommit fram till.

Vadå?!, tänker du nu. Är det inte självklart att vapen är ett stort problem? Jodå. Det är självklart. Problemet är att de även har ett par viktiga funktioner som gjort sig synliga på senare tid. Direkt och indirekt.

Jag skulle önska att folk utmanade sina föreställningar ibland. För även om jag försanthåller något så vill jag ändå se argumenten som strider mot detta. För om det jag tror på är sant och tydligt kan bevisas blir jag ju bara mer stärkt i min uppfattning om varför. Och är det inte sant så lär jag mig något nytt. Och är det både och… då lär jag mig också något nytt. Och för mig är det självklart så att sanningen alltid är viktigast. Alltid.

Så, vad är då sanningen kring vapen? Dödar vapen folk? Javisst. Självklart. Det är på gränsen till enfald att skylla problemen i USA på ”sociala problem”, ”mentala sjukdomar” eller andra psykosociala eller socioekonomiska problem likt dess mest rabiata förespråkare gör. Det handlar i grund och botten om enkel logik. Utan ett skjutvapen kan jag absolut fortfarande döda folk – men det hjälper onekligen till. Lite som mina sneakers hjälper mig att springa bättre. Lite som en spis är bra att ha om man vill laga mat. Så även om det krävs en människa med uppsåtet att vilja döda för att det ska bli ett mord (ett dråp räcker dock slarv/klantighet/olycka) så underlättar vapen. Javisst, så gör även en lastbil om man vill köra in i folkmassor. Men där är syftet med lastbilen något annat. Syftet med ett handeldsvapen eller automatvapen är att döda/försvara sig med dödligt våld. Det finns även sekundära syften som att ”samla” eller ”skjuta prick”, men det är i slutändan inget att orda om vad syftet med en revolver är. Syftet med en lastbil är att transportera varor.

Om alla skjutvapen försvann från jordens yta så skulle vi fortfarande döda varann, men samtidigt visar den mesta jämförande statistiken att nationer med lite vapen också dödar varann i färre utsträckning.

Jodå. Jag vet. Man kan även peka på att det finns gott om platser med gott om vapen där det inte skjuts ihjäl så många alls.

Det är för att vapen på inga vägar alls är ENDA faktorn. En lika viktig faktor, eller kanske viktigare, är sociala orättvisor/klyftor och segregation. Finns det social misär, så finns det också plötsligt många fler som är villiga att döda varann.

Då tänker du: Ja men då kanske det inte är vapnens fel? Då tänker du fel skulle jag vilja påstå. För det finns gott om ställen med social misär, men med relativt låg mordfrekvens, och då beror det på att vapentillgången är obefintlig istället. I några väldigt unika fall kan även kulturella skillnader spela roll. I vissa kulturer verkar livets värde sättas högre än i andra – men i det stora hela hänger det värdet mer samman med socioekonomi än med kultur. Dvs i fattiga miljöer utan framtidshopp blir livet mindre värt. Och lägger man då in vapen i den beräkningen så får man receptet för många mord.

När förespråkare för vapen diskuterar detta så pekar de gärna på div amerikanska platser som antingen har fria vapen eller hård vapenkontroll och så säger de att det då inte finns något samband mellan dessa ting och statistiken. Man pekar här på t ex Chicago, som har hårda lagar mot vapen men mycket mord och så ställen som Las Vegas (som vanligtvis) har låga frekvenser av mord och fria vapen.

Skillnaderna man väljer att ignorera för sina exempel är dock följande: Chicago är en stad med stora sociala klyftor. Las Vegas är inte det. Och vad gäller Chicago så kvittar hårda lagar på en plats, om tillgången är fri nästgårds – så som det mycket riktigt då är med flera närliggande stater med friare tillgång till vapen. Det är ju inte svårare än att man köper in sitt vapen nästgårds, eller att det helt enkelt är stulet där. Hur man inte kan begripa något så självklart för mig, förstår jag bara inte.

Man kan även också peka på att vapen verkar ha en effekt som ett incitament för folk att göra vissa saker de inte skulle göra annars. Inte bara döda folk och skapa aggressivare stämning, men även att det gör att man också blir en måltavla för mer dödligt våld än man annars skulle ha blivit (anledningen brittiska poliser så länge ofta var vapenlösa) och det finns också ett starkt, tydligt och otrevligt samband mellan hur tillgången till vapen gör att folk blir mer suicidala.

Så. Slutligen. Vapen är en avgörande faktor för att mord skall kunna begås enkelt och sambandet finns ALLTID där så länge de sociala klyftorna också gör det. Det är i den oheliga kombinationen på enkel tillgång till vapen och sociala problem som våldet trivs.

Men så har vi ju då det där som får mig att fundera lite ändå på vapnens existensberättigande. Trots att vapen ÄR skit och ÄR skuld till så mycket så har de också en funktion – och det är i förhållandet mellan makten och medborgaren. Något som oftast mest låter som något abstrakt en tea-party-nisse pladdrar om i fyllan, men som faktiskt har flera nutida exempel på när det KAN ha funnits ett samband. I Katalonien stormar polisen obehindrat och orädda en fredlig folkomröstning med många skadade som konsekvens. Inget stoppar polisen. För katalanerna är inte beväpnade så de kan inget göra. I Irak håller kurder en precis lika ”illegal” omröstning. Ingen stormar utan centralregeringen i Irak protesterar för döva öron. Kurderna är också beväpnade till tänderna.

Jag tänker i en värld där vi ofta lägger vårt förtroende i händerna på en stats rättsliga institutioner, så finns det åtminstone alltid ett potentiellt problem här. Dels som vid ovan nämnda själständighetsanspråk där delar av ett land vill bryta sig loss, men även om man som medborgare utsätts för en kupp eller det t om röstas fram en förtryckande regim.

Jo jag vet, det är oftast nutjobmiliser i USA som sätter sig ute i bushen och väntar spänt på washington-agenter skall komma och transportera bort dem. Men samtidigt visar ju Spanien oss att sådant kan ske. Mitt i en demokrati. Jag tror vi gärna vill tro att allt sådant går fredligt till i västvärlden. Att minoriteter tillåts bestämma om de så vill över sig själva. Utropa självständighet osv. Men i en värld där allt fler och fler mer och mer auktoritära typer tar makten i allt fler västerländska länder, så börjar ju ett mönster synas – där man trots allt kanske inte ska ha så stor övertro på att staten skyddar dig från staten så att säga. För att det ska ske så behöver staten till att börja vara mycket mer uppdelad i separata instanser än den är.

Så jo, med viss försiktighet kan jag ändå känna lite mer sympatier med vapentokar som raljerar om att de vill skydda sig mot sin stat än jag känt innan. Och även kring folk som inte känner att staten skyddar dem från andra medborgare eller andra hot. Det är ju trots allt så att allt förtroende för rättvisan och att den har våldsmonopol står och faller med vilket förtroende vi har för att den gör sitt jobb. Och det vet jag inte riktigt om jag har längre.

Det sagt, så är problemet med vapen i fel händer ett större problem. Så av två problem för mig idag är problem nummer två, om än olöst, sekundärt. Vapen är anledningen till att USA har en masskjutning i veckan och hundratals handeldsvapenmord. Inte social misär på egen hand. Risken att bli nerskjuten på gatan större än att sthlmsstaten skulle rulla in med tanks och förtrycka mig som skåning så att säga.

Frågor? Åsikter? Lämna en kommentar så ger jag källor och svar.

Annonser