metoo

I mitt flöde massor om metoo. Vilket ju är positivt. Hela poängen med kampanjen är ju uppmärksamhet kring ett relativt vanligt fenomen. Vissa reagerar sansat. Andra fånar defensivt. Och vissa hysteriskt och raljerande.
 
Själv ser jag mig som en problemlösare. Eller vi kan kalla det analytiker. Det låter kanske skitnödigt och pretentiöst men jag ser föga anledning att diskutera ett problem om det inte är en problemlösning man vill uppnå. Så funkar min gärna. Varför fråga om varför äpplen trillar ner från träd om det inte är gravitationen du vill diskutera? Jag vet, alla är faktiskt inte lika här. Jag blir lika förvånad varje gång jag stöter på detta faktum. Vissa nöjer sig med att bli arg över äpplen som trillar i skallen. Själv funderar jag på varför och om en hjälm kanske behövs.
 
Men på något märkligt sätt så står #metoo och stampar kring ansvar och ursäkter. Man är inte intresserad av varken förståelse eller hjälmar känns det som. Från alla håll. Varför? Hur minskar man negativt beteende från män med att raljera om ansvar? Jag har säkert sett 10 arga artiklar i mitt flöde på senare tid. Om just män och ansvar i frågan. Jag förstår VARFÖR artiklarna skrivs, för man är trött på att män fastnar i att vilja ursäkta sig, men samtidigt är de på inga vägar alls speciellt problemfokuserade i den kritiken heller. Utan mer utlopp för frustrationer. 
 
Så här är det ju faktiskt: Vill man lösa ett problem så räcker det inte att skriva 10 artiklar om att ALLA måste vara med och lösa det. Det i sig löser inget. Man måste fortfarande också försöka diskutera problemets alla variabler i sig och lev lösningar. Och ja, jag vet, en del av problemet är onekligen mäns undvikande av frågan och vårat ointresse och att en del hellre fokusera på ”men jag har inte gjort något”. Självklart.
 
Men samtidigt… DET är inte heller direkt lösningen på problemet. Utan det är fortfarande en viss sorts män som inte respekterar gränser och kvinnors autonomitet och det är varför de är som de är som vi bör diskutera. Och framförallt: Vad man kan göra åt det. Och för att sluta metadiskutera detta ämnet. Likt alla gör just nu. Så kommer jag med lite förslag här:

1 Identifiera alla variabler som avhandlas. Vad är en kränkning? Är det alltid självklart att alla förstår det? Intentioner kan spela roll här. Var inte rädd att ställa obekväma frågor tänker jag. Även de mest jobbiga. Vad är det för personer som statistiken visar begår merparten av dessa brott? Eller vissa sorter av dem? Är det vita män i maktpositioner likt senaste tidens mediamoguler? Är det invandrade tonåringar från fjärran länder? Eller medelklasspojkar från Vellinge? Är det öht någon demografi som är relevant? Eller handlar det om något annat?
Sluta tyck. Ta reda på vad statistiken säger. Ta reda på fakta. Projicera varken rasistiska högerextrema värderingar på situationen eller vänstersocialistiska maktstrukturer – försök tänk lite mer objektivt. Allt kan lika gärna vara överdrifter eller osanning som sanning och underdrifter. Därför är statistiska underlag jätteviktiga. För att skilja TYCKA från VETA. Jag får hela tiden känslan av att man tassar kring problemet i dessa frågor för att man antingen är rädd för fakta, eller för att man helt enkelt inte vet mer än att man ser ett problem och sedan vill man reagera med känslor istället för något annat.

2 Lär ALLA mycket mer om kroppslig autonomitet. MIN penis. DIN vagina. Hands off if not invited. Och det gäller även det verbala och kring värderingar. Sluta kalla tjejer som nobbar dig för hora – det är inte alls din rätt att ge folk detta epitet nämligen. Sluta att öht döma någon efter hur den ser ut, vem den ligger med, vilka kläder den bär osv. Tro mig. Det är inte jättesvårt. Och jag skiter i om din morfar lärde dig att ”kvinnor som ser ut på ett visst sätt är…”
3 Vilket tar oss in på ”det var bättre förr”. Nej…Din jävla morfarsmorfar levde för massor av år sedan och hade fel om det mesta i livet. Svårare än så är det inte. Här fascineras jag ofta av att konservativa människor oavsett bakgrund tenderar att titta på det här problemet idag och påstå att bristen på respekt för kvinnor beror på samhällets ”allmänna förfall” (att man alltså inte levde som man gjorde förr och tyckte som då). Nej… Det beror om något uppenbart på sådana som ni, som sätter folk i mallar, och så fort de vill göra något annat, så börjar ni döma dom. Det är ni som öht kan få för er att gradera kvinnor utifrån dygdeskalor t ex. Inte vi progressiva.
Samhället har inte män som inte kan respektera kvinnor för att det tappat värderingar. Det har det för att det har gamla värderingar som borde skrotas. Dvs för lite progressivt tänkande. Inte för lite konservativt. Om en kvinna tog av sig sitt huckle på fel plats och vid fel tillfälle för 150 år sedan så blev svenska män talibaner mot henne. Något du inte ser så sjukt ofta på Emil i Lönneberga. Eftersom den visar en idyll som inte är hela sanningen.
Vi var SÄMRE förr på allt som har med dessa frågor att göra. Det vi ser nu är en stor fet identitetskris hos unga män om något. Där man hör gamla värderingar och mallar från gamla och från sagor, men ser kvinnor som frigjort sig från dessa. Redan där uppstår kognitiv dissonans. Och enklast att lösa här är att till att börja med göra sig av med gamla värderingar som byggde på gamla föreställningar om könsroller och förmågor. Vet du vad? Det blir bättre imorgon. Om vi arbetar för det istället för att stirra bakåt med skygglappar och selektiv blick. 
4 Våga fundera på skillnaderna mellan män och kvinnor på ett större plan (alltså inte på individuell nivå).  Jag tänker här t ex på studien på dick pics som gjordes nyligen där det visade sig att män reagerar väldigt annorlunda på motsvarande utskick mot kvinnor (alltså inte alls lika negativt, tror t om siffran låg på noll negativa reaktioner). Som kille är jag inte förvånad. Jag tror att i detta ligger också en större sanning. Även vi ”snälla killar” som inte behandlar tjejer illa verkar överlag ha en annan inställning till mycket som har med kroppar och sex att göra än tjejer överlag. Jag vet, generaliseringar, nu, men ibland är de nödvändiga för att förstå mönster vetenskapligt. Kanske en stor fet ärlig studie skulle behövas där man frågar många tusentals män som känner att de kan svarar anonymt och ärligt (och kvinnor) på frågor om sex och hur allvarligt man ser på saker – avslöja något. Jag tror faktiskt det skulle det. Jag funderade själv på just det för ett tag sedan där en kvinna beskrev en ev våldtäkt av henne som det absolut värsta hon kunde tänka sig. Då skulle hon nog ta livet av sig om det hände.
Jag kunde inte alls relatera. I jämförelse med bokstavligt talat hundratals andra för mig värre brott begågna mot mig så skulle jag inte se det på samma sätt. Här menar jag inte att jag har rätt och hon har fel. Utan jag blev mest häpen över hur olika vi uppfattade detta brott om det skulle begås mot oss. Jag tror helt enkelt att män inte har samma personliga koppling till sexualitet och kroppslig autonomitet som kvinnor har (jag vet, könsgeneralisering, släpp det nu..) och att det kanske förklarar varför män skulle få för sig att det är ok att ta på en kvinna utan lov eller komma med dryga inviter och inte acceptera ett nej. Beror sen denna olikhet på biologiska skillnader eller sociala? Ingen aning. Men den verkar ju finnas. Och när jag sitter på nätet och observerar extremt grabbiga miljöer så ser jag en raljant inställning till kvinnor och ett ointresse för allvaret i en våldtäkt. Alltså borde den observeras. Här ÄR ju något uppenbarligen. Den och en massa andra kring våra köns inställning till saker.
Och utifrån det kan vi säkert ta fram MYCKET bättre mallar för hur man ska kunna uppfostra män. För något säger ju mig att om du har två parter och den ena reagerar mer negativt på en sak än den andre är den enklaste och rimligaste lösningen att den som inte reagerar lika negativt själv åtminstone respekterar den andres större behov här. Istället för att vi i fostran förutsätter att alla reagerar lika. Det finns ju MASSOR av saker där vi inser att alla inte känner eller tycker likadant och behandlar alla lite olika. Det vore bra om vi gjorde det här med. Silverne/platina-regeln är bra utgångspunkt här moraliskt. Behandla andra som DE vill bli behandlade. (Den gyllene regeln är värdelös i jämförelse.) Inte minst om det nu är så att om du har en grupp män och en grupp kvinnor så kommer gruppen av män ha en kanske t om medfödd annan inställning till kroppslig autonomitet än kvinnor och kan behöva extra input om detta för att förstå den andres behov. Dvs inte reagerar likadant på en vagina pic som kvinnan gör på en dick pic. För det är ju inte alls en fråga om att ursäkta män här. Utan att identifiera en skillnad som förklarar beteendet. Och därifrån arbeta fram en lösning. Där svaret givetvis är att mannen ändå självklart ska respektera kvinnan och hennes perspektiv. Men om vi inte förstår och erkänner generella skillnader kanske vi missar bättre lösningar. Så tänker jag.
Slutsats: Fyra lite lösa punkter där alltså. Identifiera alla variabler. Lär pojkar oavsett bakgrund mycket om kroppslig autonomitet. Avprogrammera inställningen att det var bättre förr och att alla som avviker från gamla påtvingade könsroller är öppet villebråd för fysiska och verbala övergrepp. Och våga analysera och fundera på ev skillnader som sannolikt finns mellan män och kvinnors syn på kroppen och sexualitet – i hur vi reagerar på intrång på autonomiteten. För annars förstår vi ändå inte vad vi gör och famlar i blindo i sätt att ändra männens inställning.

Mitt bidrag till metoo idag alltså. Kanske kommer det fler om jag kommer på något eller identifierar fler viktiga saker.

Jag vet att många debattörer efterspråkar att män som ett kollektiv skall agera. Och jag håller med. Problemet är att jag känner inga män som beter sig illa eller gör övergrepp mot kvinnor (vad jag vet). Så istället för att jag kastar ur mig behandlingsplaner till killar i min omgivning som en dåre, så försöker jag sätta lite (kanske kontroversiella) tankar på pränt. Jag tror jag gör större nytta så, för jag tror inga lösningar funkar om man inte är ärlig kring problemen och intresserad av alla variabler.
Och nu vill jag avsluta med att raljera och metadebattera jag med. Det krävs forskning här. Mindre tyckande. Sådan som är befriad från kramande allaärlika-ideologi. Där man vågar identifiera allt från kulturella problem till biologiska skillnader i reaktioner. Du behöver inte hålla med mig i att detta är det viktigaste. Eller att jag har rätt alls i min syn på kultur och biologi som viktiga variabler att våga analysera och kritisera.
Men du lär inte övertyga mig med att skriva ytterligare en intetsägande och raljerande ”alla män måste bidra”-artikel om att du gör någon större insats själv heller då. Tvärtom. Hate to break it to you: Du metadiskuterar bara. Det är inte att göra en skillnad efter att 10 artiklar redan skrivits i ämnet. Det är att älta. Och ält är sällan speciellt konstruktivt på något sätt mer än att det får redan halvt intresserade att bli ännu mer ointresserade. Du sa det ju själv. Männen verkar inte riktigt vilja delta utan vill hellre påpeka att just DE är oskyldiga och DE känner sig orättfärdigt träffade.

Jag mansplainade därför precis ett sätt som får fler undflyende män att vilja engagera sig. Man börjar diskutera vad det är som händer. Inte vem som bryr sig mest. Och OM det är så att män och kvinnor bryr sig olika mycket. Så kanske även DET i sig borde undersökas vetenskapligt. För shit pommes fritt som vi säger i Skåne. HÄR är kanske något viktigt. Det känns rätt absurt att jag ens skulle behöva säga det…

Men tydligen.
Annonser