Fiendens fiende

Det ligger i en politisk motståndares intresse att framställa läget med den styrande makten som dåligt. Om detta finns det nog ingen som höjer på ögonbrynen åt. Det kommer givetvis framställas av en opposition som att det mesta har gjorts fel eller uselt. Sänker ni skatterna? Oansvarigt! Höjer ni skatterna? Oansvarigt!

När M styr raljerar S om eländet. När S styr raljerade M om eländet. Överdrifter haglar. Allt för att man ska kunna få fram en politisk poäng. Du vinner liksom inte ett val genom att hålla med din motståndare.

Problemet är när man plötsligt får in en tredje part. Plötsligt är det inte lika enkelt att raljera. Plötsligt uppstår den där situationen där man vare sig man vill det eller ej kommer associeras med en ny part. För om SD raljerar över hur uselt det är i Sverige under en S-regering. Hur gör man då som borgare som inte vill associeras med SDs bild av läget? Håller med S om att allt SD säger är överdrifter/fel och hamnar i ett läge där man avväpnas från att kunna kritisera S styre effektivt? Inte en vinnande taktik politiskt på något sätt alls.

Rent konkret ser ju läget ut så här. SD målar upp en domedagsbild över ett Sverige i fritt fall med våldtäkter, no-go-zoner, islamisering, terrorism, gängvåld osv. Och det mesta hänvisar man till beror på invandringen. En total överdrift utan verklighetsförankring. Det finns problem med integration absolut, men proportionerna på det rampljus denna fråga får är absurda. Frågor om arbetsmarknad, skola, vård och inte minst miljö hamnar långt ner på listan när de stora konkreta lösningarna i grunden skall diskuteras. Då ÄR det alltid invandringen som är kärnan i allt för en Sverigedemokrat. Vilket också avspeglas hos svensken överlag idag, när man tittar på vilken valfråga man tycker är viktigast. Invandringen kommer före skola, vård och miljö. Inte för att man kanske tycker dessa frågor är oviktiga, men man drar liksom slutsatsen att ALLA dessa ting blir lösta bara man totalt ändrar hur svensk migration och integrationspolitik ser ut.

För att motväga denna domedagsvärldsbild där invandrare svartmålas delar man då gärna nobelt sinnade poster på social media som visar att integrationen kanske inte alls är ett hopplöst fall och att i det stora hela är Sverige fortfarande ett av världens allra bästa länder på alla mätbara punkter som existerar. Dvs inte nog med att invandrarna kanske inte alls är skuld till allt, det finns kanske inte ens en hel del av bekymren man hävdar. Dvs det SD egentligen gör är att de bygger upp svensk politiks största halmgubbe. Ett massivt argumenterande mot något som kanske inte ens existerar i närheten av den storlek som det framställs som. Det bara antas och folk ”vet ju hur det egentligen är”. Och denna domedagsbild vilar då på en sörja av mediala misslyckanden (ja, media bär enorm skuld), fake news i sociala medier, fördomar, konspirationer, ideologi och en gnutta cherrypickade sanningar med integrationsproblem som verkligen existerar.

Problemet med att bemöta det med ”allt är faktiskt mycket bättre än du tror”-artiklar är att ”ett av världens allra bästa länder” har vi varit i 50 år så det säger kanske mer om hur eländigt resten av världen är mer än hur fantastiskt perfekta vi är. Så i grunden även om dessa artiklar sätter allt i perspektiv så säger de inget mer än hur saker ser ut i jämförelse. Inte hur de kan/bör vara.

För det är inte det samma som att saker är ens i närheten så bra som de kan vara på flera punkter. Det tycker inte ens den styrande makten om du frågor dem oftast dagen efter valdagen då det talas om ”utmaningar”.

Men som konkret opposition är det plötsligt nu jättesvårt att kritisera dessa ”allt är bäst i Sverige”-artiklar och liknande argumentation. För då står man plötsligt på samma sida som den där tredje nya parten vars argumentation kring ev problem och domedag inte alls är den samma, men som också vill kritisera de rosaskimrande artiklarnas vinklade bild.

För SD finns inte samma dilemma. De kan helt enkelt hänvisa till att S och M bägge är lika goda kålsupare med likvärdig skuld/CV till den domedag de vill måla upp att Sverige lider av.

Lösningen är lika enkel i teorin som den är omöjlig i praktiken. Som kritiker som inte vill associeras med andra kritiker måste man dels kritisera de nya kritikerna, men också hitta andra saker att kritisera de styrande med än den nya tredje parten gör. En enkel formel att förstå, men i praktiken i mediebrus och när den tredje parten vidgar sina argument allt svårare att faktiskt lyckas med.

I en intelligent värld hade detta inte alls varit ett problem, för t om en enkel man som jag klarar ju av att beskriva detta problem och att fiendens fiende inte alls behöver vara min vän utan kanske t om en mycket värre fiende. Problemet är att världen inte alls är intelligent. Tvärtom. Och resultatet kommer synas på valdagen.

Annonser

va ja de

”Ja va där och meddela dom att de va rätt o sa ja o sen ska vi gå ut o äta kyckling pizza med dom sa han ja tror det blir bäst så”
 
Jag, inte ja.
Det, inte de.
Meddelade, inte meddela.
Var, inte va.
 
Just nu läser jag texten: ”Ja! Va? Där oh! Meddela! Dem att de, va?!”
 
Snälla mänsklighet. Bara sluta förkorta ord i text. Det är inte skitsvårt att skriva ut så det blir rätt ord.

Valet och integritet

Snart är det val och på min vännerlista på Facebook finns det onekligen en uppsjö politiska uppfattningar. Alla lika säkra på att de/ni har rätt eller är moraliskt överlägsna alla andra idioter. Och jag är heller inte annorlunda på den punkten. Jag ser massor av ren pur ondska och idioti i mitt flöde hela tiden som ger mig hjärnblödning. Fraser som ”men lille vän…” dyker ofta upp i mitt inre när jag ser vad ni delar och skriver.
Men det intressanta är oavsett vem eller vad man nu anser är det rätta och det bästa att (som åtminstone tillsynes ser ut som) konsekvens och integritet belönas när det väl blir val.

De som lägger fokus på regeringsbildning framför hjärtefrågor straffas. Och det är en bra sak anser jag, för en repris av den integritetslösa decemberöverenskommelsen slipper uppenbarligen svensken se igen när vi tittar på valprognoserna.

C, V och SD är belönade av väljarna från förra valet och övriga straffade pga just sitt snömos och integritetslösa spel om makten. Framförallt är det S och M som väljarna är riktigt trötta på nu. Och med rätta. MP har återhämtat sig delvis pga sommarens torka som ju såklart gynnar just ett parti med miljö som påstått huvudämne, men jag har svårt att tro att minnet hos folk är så kort att deras totala integritetslösa utförsäljning av sin politik bara för att få sitta med S vid makten går ostraffat förbi.

Samlingsregeringar och liknande saker hör hemma i krigstider när alla *måste* enas tillfälligt när det brinner bakom knuten på riktigt. Inte annars. Då SKA man driva frågor baserade på ens värderingar. Framför allt annat. Och jo, det gäller även när 160 000 syrier knackar på vår dörr. Även om det för stunden blir en krissituation av en sådan händelse berättigar det inte någon långvarig vapenvila i riksdagen.
Så vad SKA partierna göra om de nu tvingas stå inför valet att samarbeta med partier de inte vill? Låta bli såklart! Hur svårt ska det vara att låta bli att få en ministerpost till varje pris? Bara försök. Det går. Och kommer bli belönat.
Jag har hellre regeringskris än mer integritetslöst skit igen. För en regeringskris är i de allra flesta fall en storm i ett vattenglas. Förvaltningsapparaten kommer fortsätta funka tills ett nyval eller tjugotre har löst skiten. Sverige kommer liksom inte fatta eld spontant den 10 september och folk falla ner döda för att Rosenbads framtid är osäkert.
För så jävla bra ÄR vårt land nämligen i grunden oavsett vilka klåpare som styr för stunden. Så pröva rösta på integritet i höst. Hur korkad denna integritet än är enligt dig just nu. För tro det eller ej, men Sverige MÅSTE ju faktiskt inte styras av antingen S eller M ”bara för att”. Partitrogenhet kan vara det fånigaste och dummaste kultur som finns. Ett parti är för helvete inte ett hockeylag man håller på i ur och skur. Det är något HELT annat, men ändå behandlar nära hälften av svenska väljarna politiska partier som om de är något de MÅSTE stödja hur mycket de än biter sig själva i foten genom att göra så.

Själv har jag genom åren röstat på lite olika alternativ inom mitten-höger-spektrat. Varje gång utan större övertygelse om att jag röstat jättebäst i alla sakfrågor som mina val har stått för. Ibland har det t om varit så att jag innerligt avskytt en del av sakerna mina val stått för och gjort.

Och så kommer det bli i höst igen. Och jag är nöjd med den taktiken för den är den enda logiska för en pragmatisk person. Jag måste göra så eftersom jag tenderar att plocka värderingsmässiga och sakfrågemässiga russin i kakan och alltid gå på vilka personer som representerar partiet i gällande stund. En värdelös partiledare gör ett parti otänkbart för mig oavsett hur fint partiprogrammet ser ut. En fantastisk partiledare kan få mig att tänka på alternativ jag aldrig skulle ha gjort innan. För jag försöker i alla fall alltid tänka att inget, ens det otänkbara, är otänkbart egentligen. Allt handlar om perspektiv oftast. Eller ja, så fint är det såklart inte. Jag har som sagt inte lagt min röst så långt ut till vänster någon gång. Men det innebär inte att jag inte ibland har gillat både partiledare och politik därifrån. Och lekt med tanken att verkligen rösta helt annorlunda.

Såg för övrigt en 32årig invandrarkille på nyheterna härom kvällen som skulle få rösta i ett val för första ggn i sitt liv nu i höst. Den stoltheten han nu utstrålade i TVrutan över att han som ny medborgare fick lägga en röst efter att ha varit statslös hela sitt liv var en brysk påminnelse om alternativet som är mycket sämre än S-M-SD-V-L-C-KD-MP-sandlåde-tjafs, nämligen att inte FÅ kunna tjafsa alls om vad som man tror är bäst styre där man lever och bor. Där någon helt enkelt verkligen bara gör som den vill utan att bry sig om vad folk tycker. Och den som är missnöjd fängslas eller dödas direkt. Ett liv i skräck för staten.
Det har ingen betydelse ifall du och jag har rätt i vårt förakt för hur usla politiker är på att fatta rätta beslut med integritet och respekt för sina väljare. Att rösten faktiskt räknas till mer än att ge ytterligare en idiot ett socialbidrag på 100 000 i månaden i Rosenbad. Alternativet är ett liv bara en mycket bortskämd dumfan utan förståelse för världen alls kan vilja leva i.
Och tänk nu lite konsekvent med. Om det nu kvittar vem som styr och du lägger din röst på, så kan du ju sluta oroa dig och rösta på något nytt i detta val. Man MÅSTE ju nämligen inte alltid köra samma kebabpizza varje gång man beställer. Uppenbarligen kommer det inte bli så dramatiskt mycket annorlunda ändå enligt din egen logik om du köper en annan sak i gatuköket. Kanske lite sämre med hamburgertallriken. Men kanske blir det lite bättre. Och tänk, kanske det t om är så att den bakade potatisen är skitgod.  Du vet inte förrän du prövat dig fram.

Så, menar jag på allvar att det är bättre ifall folk nu lägger sin röst på SD än på ett ”integritetslöst” gammalt alternativ?

Nej. Riktigt så svartvitt är det ju inte att integritet är ALLT som räknas heller. Och vad gäller just SD har de en hel del problem med på den fronten kring vad som sägs och sedan levereras i de kommuner där de faktiskt sitter med och bestämmer. Och exakt hur ett parti som har fler straffade personer i våra kommunfullmäktige än något annat parti kan stå för det ”trygga Sverige” de förespråkar kan man ju verkligen fråga sig. Nej SD är ett populistiskt parti som mer glider på det faktum att de aldrig behövt leverera än att de på riktigt är en integritetsfullt bra alternativ till S och M. Deras framgångar handlar helt om S och Ms misslyckanden än om att de har något att komma med.

Men jag menar att du kan ju tänka i helt nya banor. Det står ju inte bara mellan S, M och SD.

Vi har fler riksdagspartier liksom…

Omgiven av idioter som inte förstår MBTI

I MBTI-grupperna diskuterar man ofta just kritik av MBTI. Det är väldigt uppenbart för oss som kan lite om MBTI att det finns kritik av MBTI. Lite av poängen med grupperna är just att MBTI (och andra försök att kategorisera människor) diskuteras kritiskt. Det är sannerligen inget sektbeteende i någon större grad utan om något extremt cyniska grupper där sanningshalten i MBTI konstant ironiseras kring.

Det intressanta är att belackare till MBTI delar oftast två egenskaper. För det första då förutsätter de på något märkligt sätt att vi som roas av MBTI skulle vara omedvetna om kritiken. I själva verket har vi överlag som hållit på med MBTI redan passerat DET stadiet av att vara kritiskt insatt som belackarna oftast befinner sig på för ganska länge sedan. Det är lite som att se en naiv version av sig själv på VHS-band.

Det är därför så tröttsamt att beskåda samma gamla visor upprepas om och om igen. Känns lite som det måste ha känts för de första som hävdade att Jorden snurrade kring Solen. Ja jo, det finns brister i teorierna, men inte på den nivån du hävdar liksom… Den nivån diskuterade vi andra klart 1678…

För det andra och desto värre är att belackare ofta vägrar lyssna på dels vad vi replikerar, dels vad dessa tester egentligen hävdar.

Så, är jag som gillar MBTI en dum önsketänkare som missat problemen med miljö, komplexitet och andra faktorer som gör MBTI ”pseudovetenskap” och att det egentligen bara är ett ”horoskop”, eller KAN det vara så att det är LITE mer komplicerat än denna svartvita människosyn som test-hatare har?

Som sagt, att MBTI har brister känner MBTI-folk redan till. Sluta försök slå in en öppen dörr och få det att låta som du är något på spåret. Dörren öppnades liksom för pinsamt länge sedan…

Slå in kring RÄTT saker åtminstone. MBTI är en typ-INDIKATOR, (Myers-Briggs Type Indicator). Den indikerar en typ. Den hävdar ingen större sanning än så. Den är helt tillkommen som ett försök att skapa en karta över den mänskliga kognitionen. Inte för att användas kategoriskt i jobbintervjuer eller för att rädda folk i kliniska situationer. Inte för att beskriva stora generella sanningar alls faktiskt.

Utan som ett lättsamt instrument att försöka förstå det egna (och andras beteenden) kring vardagens enkla saker under ett friskt tillstånd (MBTI blir helt värdelöst vid psykisk sjukdom). Egentligen är det instrumenten som MBTI använder sig av, dvs funktionerna, som är det enda intressanta. De 16 ärketyperna som alla dessa usla resultat beskriver dig som är det faktiskt ingen insatt i MBTI som inte erkänner innehåller grava brister. Herregud liksom. Jag har inte gjort ett MBTI-test på evigheter, eftersom jag vet precis hur jag ska svara för att bli alla 16 typer. Poänglöst och gravt förenklat. Förenklat eftersom människor är mycket mer komplexa än de 16 typer testet förenklar ner oss till.

Kritiker vill gärna påvisa att situationer påverkar hur vi är. Stress kan få oss att agera på ett sätt, som inte alls innebär att vi måste vara typ x för det. Utan det var just situationen som skapade reaktionen.

Ja absolut. För att du gråter just nu innebär det inte att du är en känslosam typ. Men om du ALLTID gråter i situationer där du märker att det inte är något som andra omkring dig gör, ja då har du en INDIKATION på att du är sannolikt mer känslosam än dessa personer du jämför dig med eller hur?

Dvs du har någon form av statistiskt underlag kring ett beteende över lång tid. De flesta av oss är förmögna att identifiera skillnader mellan olika individer. Vissa är talföra. Vissa är tystlåtna. Vissa är händiga. Andra har tummen mitt i näven. Vissa lär sig nya saker lätt. Andra får kämpa i evigheter. Vissa verkar ladda sina batterier bäst bland vänner, andra ensamma med en god bok, och en del är lite blandat av allt. Alla dessa egenskaper jag precis listade försöker MBTI förklara med funktioner. Funktionerna i sig är givetvis förenklingar. Det är inte alls så att Ti eller Se är en plats i hjärnan. Och exakt vad som ska tillskrivas en funktion utvecklas hela tiden. Och det riktigt komplicerade är ju att alla människor har alla funktioner, och allt MBTI egentligen försöker visa, är vilken preferensordning du VERKAR jobba med. Är du en person som sitter tyst i hörnet med sprudlar av känslor kring en dikt du vill skriva inom dig eller sitter du och iskallt bara funderar på en kemisk formel? Tada, det är sådant som är funktioner som MBTI vill förenkla för dig.

Sedan kvittar det egentligen om deras stoiska sätt eller ditt gråtmilda är en produkt av miljö eller biologi. MBTI påvisar faktiskt inte något av det. En stoisk INTP vs en mer känslosam ISFP kan lika gärna vara en produkt av sitt liv som sina gener. Det kvittar för MBTI. MBTI är bara en karta över landet i det givna ögonblicket du mäter + insikt om hur det brukar vara, dvs om det är tillfälligt eller faktiskt en indikation på ett mer beständigt beteende. En karta, som alla andra kartor som existerar är en förenkling av verkligheten, men fortfarande allt annat än pseudovetenskap för det. Det skulle bara bli pseudovetenskap om någon hävdade två saker. Dels att kartan beskriver allt som finns (förenklingen), dels ifall folk på allvar försökte härma kartan (horoskopet) istället för att bara vara som de ”egentligen” är.

Men så funkar liksom inte alls MBTI. Halmgubbe någon?

Poängen med MBTI är att kunna sätta ord på vad som sker. Dvs att försöka rita en liten karta, eller snarast skiss över något otroligt komplext att skissa som väldigt få vågar ens försöka därför (trots att det liksom finns där).

Varför reagerar person X sådär, medan person Y inte alls gör det? Och ser det alltid ut så eller var det bara ikväll? Aha, det var för att den ena personen drivs primärt av starka inåtriktade känslor (Fi), medan den andre personen drivs av starka inåtriktade tankar (Ti).

Allt det sagt så behöver MBTI utvecklas. Det är de flesta insatta i det medvetna om och det görs också försök till det hela tiden. Det behöver sannolikt ändra fokus från 16 typer till antingen enormt många fler (MBTI 2.0/Objective Personality är försök till det), eller bara helt skrota ärketyperna helt eftersom de uppenbarligen så lätt går att missförstå och helt lägga fokus på de 8 funktionerna. Gärna utveckla hur de definieras, för jag är inte alls säker på att de är helt genomtänkta. Den sk legenden till kartan kan absolut behöva en uppdatering den med.

Jag har pysslat med MBTI i ca 20 år. Och jag är allmänt intresserad av mänskligt beteende och psykologi enda sedan jag läste det på universitet (och så nu läser det igen). Det stör mig hur ensidigt och felaktigt många svenska psykologer kritiserar tester (I USA har man en lite mer sansad syn). Dels för att de svenska kritiserar halmgubbar. Dels för att de gör det med en frenesi som tyder på en agenda eller åtminstone extremt usel bildning i frågan. Jag förstår verkligen inte hur de kan ha ett så oprofessionellt förhållningssätt till något som egentligen är jättelättsamt och roar folk. De har verkligen totalt missförstått allt från metod till syfte. Och det är något som bara precis fanatiker brukar göra. Undrar varför svenska psykologer får så dålig utbildning i vad MBTI egentligen handlar om?

Själv är jag vid det här laget hyfsat bra på att identifiera det som kallas funktioner hos folk. När någon använder en sådan. Dvs när någon nyttjar ett tekniskt expressivt beskrivande i det mesta och uppenbarligen har en stark Te, eller någon som väldigt uttryckligen lägger stort och känslomässigt expressivt engagemang i andra (Fe) osv. Och med dessa kan jag ofta ”typa” en människa.

Sure säger du. Ända tills du efteråt gör ett test och märker att jag i 9 fall av 10 träffar rätt. Alltså finns det uppenbarligen variabler som man kan lära sig se hos folk. Sedan kvittar det ju ifall dessa variabler är miljö/biologi eller t om föränderliga. Jag kan fortfarande typa dig med mycket större träffsäkerhet än slumpen, och jag vet nu så här 20 år senare hur oerhört mycket det stör folk att de är så förutsägbara och tydliga. Och är det inte slumpen, så är det en indikation på något som faktiskt finns.

Och att det mest handlar om det när man är ärlig kring kritikerna. En yrkeskår som ogillar att få konkurrens och som av lättja inte ens bemödar sig att sätta sig in i det de kritiserar. Och som sedan stryker de som avskyr att kategoriseras medhårs. För jo, det dräller av folk som innerligt avskyr att ”sättas i fack”.

Så, för all del. Ogilla att bli kategoriserad om det stör dig. Vissa har ett starkt behov av att känna sig speciella som ger sig uttryck i att vara just ospecificerade till varje pris. Jag tänker inte tvinga dig ta ett test som du känner att du inte kan identifiera dig med eller där resultatet känns begränsande.

För jag håller delvis med. Men det du borde göra ifall du på allvar är intresserad av hur människor kan beskrivas, är att sätta dig in i funktionerna, det som egentligen är hela poängen med MBTI (och fö gör det mycket bättre som test än DISC och andra extremt förenklade tester som folk absolut inte borde läsa in för mycket i pga just det).

För du får ett nytt ganska träffsäkert instrument att beskriva världen omkring dig med. Och det kan bara en idiot förakta.

#MBTI #DISC #omgivenavidioter

MBTI och svenska politiker

Bara på skojs skull, ett första utkast med kort argumentation, kring vilken sorts MBTI jag tror våra mest kända svenska politiker har nu så här sommaren 2018. Jo jag vet, politiker spelar ofta ett spel och det är kanske lite väl enkelt att plocka fram ENTJ-kortet för alla typiska ledare också. Deras sanna personlighet gömd bakom åratal av medial träning och extrem självmedvetenhet. Inte minst kan introversion och extroversion bli svårt att se. Jag baserar också typningen mycket på vaga saker som mimik (stark Fe, tydlig mimik) och estetik (mycket Se, självmedveten om sitt utseende), vilket alltid är osäkert. Så ta inte listan för allvarligt. Och ja, jag är medveten om att vissa partiledare låter bättre än andra här, men jag försöker fokusera på uppenbara drag helt enkelt, utan att lägga in för mycket av mina åsikter om dem i det. Kom gärna med konstruktiv kritik dock.

Stefan Löfvén

Knegare, resolut, bestämd. Klassisk socialdemokrat. Utstrålar micro management och kontrollbehov. Starka åsikter om värderingar. Mycket Te. Mycket Si. Bubblare: Känslosam med rätt tydliga Fe-appellationer. Möjliga MBTI: ESTJ, ESFJ

Gustav Fridolin

Propert klädd (tydlig Se). Mer Fi än Fe. Mer intresserad av mål än väg. Tydlig Ni. Besserwisser (Ti eller Te). Väldigt medialt skolad yrkespolitiker med svårfångad riktig personlighet. Svårtypad men tänker INTJ.

Jimmie Åkesson

Propert klädd men lite mer som din morfar än för sin ålder, oerhört känslomässigt reserverad, låter sig sällan provoceras ens. Introvert med undflyende blick. Får intrycket av att inte bry sig mycket om politiska detaljer, mer planen och framställningen. Dvs mycket tydlig Ni som presenteras konstruktivt i Te och obekvämt i Fe för känsloappellation. Märkbart tydlig Fi. Svårtypad. Möjliga typer: INTJ, ISTJ och ISFP.

Annie Lööf

Propert klädd, påminner om en företagsledare, starka värderingar, pragmatisk och skicklig retoriker. Tydlig Fe. Tydlig Se-medvetenhet. ENTJ eller möjligen ENFJ.

Ulf Kristersson

Propert klädd byråkrat/ekonom i sin stil.Obefintliga känsloutspel. Kan vara introvert. Låg Fe, låg Fi. Mycket Te. Möjligen ENTJ, men nog mer sannolikt ESTJ. Bubblare INTJ pga introversionsvibbarna.

Ebba-Bush-Tor.

Företagsledarutstrålning. Resolut. Extrovert. Intelligent. Karriärist. ENTJ.

Jan Björklund

Massor av Fe-appellationer ”men snälla, vi måste ju tänka på konsekvens x och de stackars y, det måste ni ju ändå förstå”. Klassisk lärar-typ som kanske ibland talar först, men tänker sedan. Starka värderingar. Tydlig Se. ENFJ.

Jonas Sjöstedt

Obefintlig Se rent klädesmässigt. Nostalgisk. Starka värderingar. Tydlig Ne, improviserar och argumenterar skickligt med känslor on the fly (Fe). ESFJ.

 

Drivet som krävs för att bli partiledare eller toppolitiker gör att J-personer nog oftast dominerar P.  Det hårda livet favoriserar nog också T före F. xSTJ och xNTJ får det lättare medan xSFP och xNFP får det absolut svårast. Intressant nog ser jag inga solklara exempel på ENTP i svensk politik, vilket är synd eftersom ENTP oftast är retoriskt skickligare än andra typer och skulle liva upp debatterna.

Heja twitterprästen i Limhamn!

För ett litet tag sedan uttalade sig en präst i Limhamn negativt om upprustningen av Gotland. Han gjorde det med ett officiellt twitterkonto för SvK. Ramaskri (eller storm i dopfunten) uppstod. Från alla möjliga håll. Själv säger jag för en gångs skull: Men heja prästen då!

Var ska vi börja? Vi börjar med grundfrågan. Upprustning av Gotland. Herregud så fånigt det är. För det första finns ingen hotbild mot Sverige från Ryssland. Statistiskt sett är Danmark ett större hot mot Sverige historiskt sett. För det andra talar vi om 350 soldater som ska vakta en ö som ur militärstrategisk synvinkel är totalt vansinnig att försöka erövra. USA och NATO skulle aldrig acceptera ett dyl agerande. Finland skulle anfalla Ryssen i sidan. Danmark/Norge skulle sannolikt också rycka ut till vår hjälp rätt omgående, likt de flesta andra länder kring Östersjön. Och resten av NATO med det skjutglada USA skulle knappast heller acceptera läget. OM nu en ryss fick för sig att erövra en kalkstensholme i Östersjön och orsaka en internationell konflikt vi inte sett sedan WW2 bara för lite fotfäste framåt (som inte ens behövs). Putin är ett rövhål, men han är knappast galen heller. Och det ligger varken i natur eller intresse hos Ryssland att anfalla totalt omotiverat heller. Viss hotbild finns onekligen mot fd Sovjetstater, men inte mot Sverige. Där handlar det bara om det gamla oerhört seglivade rysspöket.

Tar man upp detta kallas man ganska omgående för Putin-troll. Konspirationerna haglar tätt såklart. Det finns verkligen inte på kartan för vissa människor att man inte håller med dem i deras rysskräck utan att vara fan av Putin. Hysterin är total när det gäller Ryssland.

För det andra, vad sjutton skulle 350 soldater göra egentligen? Stoppa något? Nej ryssen bombar bort dem. Avskräcka? Jo imperiet Ryssland darrar säkert av skräck. Nej det skulle snarast leda till att en ev anfallare känner sig nödgad att först och främst bomba skiten ur ön ifall de mot förmodan ens såg närvaron där av soldater som ett hot i ett krig. Det är vad soldatnärvaro kan leda till. Att män med missiler sitter på tryggt avstånd och bombar skiten ur saker för att ”säkra dem”. I förhållande till det är en ockupation att föredra. Vi förlorar ju ändå striden ändå. JO det gör vi. 350 soldater räcker inte att försvara ens Visby mer än några dagar.

För det tredje, lägga skattemedel på sånt här skit? Nej tack. Vi har skolor och sjukvård som behöver massor av pengar och tillskillnad från ryska anfall är det inte imaginära problem.

Det sista vi behöver är att lägga mer på försvar mot fiender som inte finns. På det stora hela borde HELA totalförsvaret göras om. Fokus på cyberförsvar, luftvärn, utökad antiterroriststyrka och hemvärn. Skrota alla tramsiga stridsvagnar och annat som tillhör 1900talets krigsföring. Och gå med i NATO om ni nu är så rädda. Problem solved.

Vad gäller prästen så vill jag påminna alla, kristna som ateister som jag sett uttala sig i frågan de senaste dagarna (tyvärr t om humanister…) att total pacifism är en FIN kristen tradition. En av de få sakerna jag gillar med kristna i förhållande till andra världsreligioner faktiskt är just både den pacifistiska och anarkistiska traditionen. Att INTE göra som överhögheten säger, inte ens när överhögheten är andra präster.

Att villkorslöst vägra våld. Att det sedan finns en lika stolt och vidrig tradition av motsatsen inom kyrkan, att förespråka och legitimera våld mot folk är ju såklart lika sant. Hej korståg. Hej kolonialmakter som slaktar ursprungsfolk med kyrkans tillåtelse.

Men utan några viktiga undantag föredrar jag hippiepräster som naivt vänder sina andra kinder till i absurdum än de som nyttjar sin makt och auktoritet för att någonsin legitimera våld och aggression. Och en befästning av Gotland är en löjeväckande militär provokation mot en supermakt som inte alls bryr sig och som bara kostar oss dyra skattemedel. Och stöd för det är principiellt indirekt krigshets.

Världen blir bara bättre när folk faktiskt försöker sluta hota och hata eller vara rädda. Det må låta som naivt flum, men det är också sant. Krig kan BARA rättfärdigas om man verkligen står under hot eller skall rädda någon annan som redan råkat ut för det. I alla andra lägen sysslar man med idioti.

Så heja dig prästen i Limhamn. Du har ett fan i en sekulär humanist och ateist här. Det är din sorts kristna världen behöver mer av!

Fantasi och kreativitet

Jag kan inte släppa en sak jag hörde för några veckor sedan som handlar om vad kreativitet är och inte är. En ung man som ogillade skolsystemets alla begränsningar. Han tyckte det kvävde hans kreativitet med alla dessa hjärntvättande regler som bara skapar konformism.

Tankarna kring detta väcktes åter i mig ikväll. Vad är kreativitet? Vad är fantasi? Begränsas verkligen dessa ting av regler och fakta?

Om vi för en stund bortser från påståendet att skolan hjärntvättar alla och fokuserar på om regler kväver kreativiteten istället. Gör den verkligen det? Är det ett totalt gränslöst scenario som bäst främjar mänsklig kreativitet? Ett tomt ark, utan några som helst satta regler som bäst visar hur kreativ man är?

Jag tror inte alls det. Jag tror kreativitet snarast kommer av utmaningar. När man måste hålla sig inom två punkter och lösa problemet med de verktyg man ges.

Om jag ska förklara ett fenomen där jag har en given variabel redan, då är ju utmaningen kreativt att inte ändra på denna variabel och just så ser ju verkligheten alltid ut. Utan undantag. Inte ens författaren sätter ju sig vid skrivmaskinen utan ett uppslag som denne vill utveckla. Dvs idén kommer först. Och med idén en grundtes eller åtminstone en grundvariabel.

Jag ska skriva om en tidsresenär. Om recept där morötter finns med. Om veneriska sjukdomar. Eller en saga om en drake.

Och sedan bygger jag på det. Givetvis kan jag kanske ändra det mesta, men jag bygger hela tiden mer och mer variabler omkring mig som jag hela tiden måste ta hänsyn till. Så även om processen kanske var helt fri innan den började, så stakas vägen fort upp av mig själv.

Och i de flesta andra sammanhang är ju kreativiteten än mer tydligt avgränsad. Låt oss säga att du jobbar som programmerare. Då består vardagen ofta av att skapa lösningar på problem. Kund X vill ha en app som kan skicka kodade meddelanden till folk i Kina. Oj, hur löser man det? Genom kunskap och kreativitet såklart. Eller kund X tycker inte om att appen tar 1 gigabyte plats. Han skulle föredra 500 MB. Ja, bara att sätta igång och vara kreativ då, som aldrig förr.

Kreativitet är alltså nästan alltid förmågan att lösa eller skapa något inom givna regler eller med givna verktyg. Inte ett tabula rasa.

Och det kan även vara så att ju friare något är utan regler och begränsningar, desto sämre incitament har du att skapa nya saker. Det är när du är fattig som du behöver kreativa lösningar på maträtter mycket mer än när du är rik. Det är begränsningen som är ett incitament alltså. Det är när du inte längre kan ha en slav i hushållet, som du kanske börjar fundera på om en maskinell lösning inte skulle kunna hjälpa dig. Och plötsligt skapas det nya saker ur ett behov.

Det kan tyckas självklart allt det här, eller hur? Men så många stackare där ute tror att det är som för ungen som inte vill gå i skola, för det begränsade hans kreativitet i detta rum med alla sina krav och regler. När det är precis tvärtom, det kräver kreativitet och kanske avslöjar något annat istället hos personen. Nämligen en brist på fantasi. Dvs du kanske inte alls är den där stora kreativa fritänkaren som hatar regler. Du kanske bara är en medioker tänkare som inte kan producera något nytt? Så jävligt kan det ju faktiskt vara.

Fantasi är för övrigt förmågan att tänka bortom det givna. Också det en förmåga som alla inte har på samma sätt. Felaktigt tillskrivs ofta fantasi förmågan att tänka metafysiskt i en fysisk värld. Dvs fantasi är att se spöken där spöken inte syns.

I själva verket är ju fantasi inte alls något så banalt som förmågan att hitta på metafysiska saker. Utan det är förmågan att hitta på saker. Punkt. Dvs om det du hittar på, eller kan extrapolera utifrån minnen/logik/tro/iaktagelseförmåga och kreativitet är du fantasifull. Om du blir visad en sten och säger ”sten”, så är du kanske inte speciellt fantasifull i ditt svar. Eller kreativ heller. Men om vi istället lägger fram följande två förklaringar på stenen framför dig, så kanske du inte alls tycker att det ena är speciellt mycket mer fantasifullt än det andra. Det ena är dock totalt grundat i en naturalistisk världsbild. Det andra inte.

1 Stenen har använts för att tvätta och gnugga tvätt på ett tvätteri i Stockholm de senaste 100 åren. Innan dess var det ett stycke sandsten som låg på botten av Mälaren. Stenen formades i en isfors för ca 14 000 år sedan när miljontals kubikmeter vatten strömmade ner från en glacialsjö på det 2 km tjocka istäcket som tryckte ner jordskorpan 100tals meter. För 100 000 år sedan satt stenen fast som i en del av berggrunden innan isen slet löss den. Där hade stenen i form av en klippa färdats upp genom jordskorpan under en lång process av erosion som tog över 400 miljoner år av enorma variationer i tryck och värme i takt med att klippan färdades upp och ner genom jordskorpan. Vid ett tillfälle var den exponerad vid jordytan för ca 160 miljoner år sedan då en flock dinosaurier vandrade över den. Innan dess färdades stenen sakta uppåt när ovanliggande lager eroderades väck från det djup där den under enormt tryck och värme hade formats av sand. Sand från en sandstrand som låg där sydpolen är idag. En sandstrand där maskar, som har ett längre spann mellan sig och dinosauriernas uppkomst har än du som människa har med dinosaurierna, borrade sina gångar och lämnade sina spårfossil. Denna sand, kom förövrigt från nervittrade kvarts, som enorma glaciärer som täckte hela Jorden för 600 miljoner år sedan. Kvarts som kom från graniter som i sin tur formades för 4 miljarder år sedan när massiva magmakammare formades under stora bergsveckningar i en tid då encelliga liv precis dök upp på Jorden. De grundämnen och mineral som formar dessa graniter kommer i sin tur ur den enorma urmagma som den första smälta Jorden bestod av. Men ett par av kvartskornen som följde med på resan kom faktiskt från den enorma kollision som Jorden utsattes för när en annan planet kolliderade och upplöstes i krocken med urjorden för strax över 4 miljarder år sedan. Resten av materialet hämtades från de nersmälta chondriter, alltså urstenar som drev runt den unga färska solen i det stoftmoln som skulle forma våra planeter för mer än 4.5 miljarder år sedan. Dessa stoftmoln som i sin tur då bestod av allsköns grundämnen som formats av resterna av döda stjärnor. Star dust brukar man kalla det, men den kalla sanningen är att det är resterna av oerhört glömda och döda existenser. Stjärnor som kanske hyste sina egna planeter innan vår sol föddes.

2 Eller så är stenen en magisk sten för folktron sa att sådana här runda stenar har troll slipat fram i sina grottor.

Visst kan man spä på en mycket längre berättelse på punkt två med. Men det var inte min intention att visa att punkt ett skulle vara mer fantasirik, bara att oavsett väg du väljer att förklara något så krävs det kreativitet och fantasi för att gå för att nå detta mål. Ur mitt naturalistiska perspektiv handlar det ju helt sonika om att verkligheten är så oerhört häftig och den blir inte alls mindre häftig av att den begränsas av verklighetens regler. Tvärtom kräver det enormt mycket av mig för att kunna återskapa en berättelse som inte får avvika från de variabler vi faktiskt känner till om stenen.

För hur förklarar folktron stenens variabler? Rund pga troll? Ok, men spåren av isotoper som visar att den fanns vid ytan för 160 miljoner år sedan. Spåren av gångfossil från Kambrium? Att den består av vittrat urberg från Sydpolen, och har spår av exotiska partiklar från en främmande planet? Alla dessa kända existerande variabler struntar den i. Det är inte mer fantasifullt i min bok. Det är att vara bekväm. Det är jobbigare med kreativitet och berättelser när det finns bestämda regler om man inte känner till eller behärskar dessa regler och variabler så bra.

Det är pojken som inte vill gå i skolan igen för han sitter hemma och drömmer om att bli programmerare hellre – utan att förstå för en sekund hur mycket kreativitet det krävs för att jobba som en sådan i alla de regler, krav och begränsningar som det jobbet kommer forcera på honom i verkligheten.