MBTI och svenska politiker

Bara på skojs skull, ett första utkast med kort argumentation, kring vilken sorts MBTI jag tror våra mest kända svenska politiker har nu så här sommaren 2018. Jo jag vet, politiker spelar ofta ett spel och det är kanske lite väl enkelt att plocka fram ENTJ-kortet för alla typiska ledare också. Deras sanna personlighet gömd bakom åratal av medial träning och extrem självmedvetenhet. Inte minst kan introversion och extroversion bli svårt att se. Jag baserar också typningen mycket på vaga saker som mimik (stark Fe, tydlig mimik) och estetik (mycket Se, självmedveten om sitt utseende), vilket alltid är osäkert. Så ta inte listan för allvarligt. Och ja, jag är medveten om att vissa partiledare låter bättre än andra här, men jag försöker fokusera på uppenbara drag helt enkelt, utan att lägga in för mycket av mina åsikter om dem i det. Kom gärna med konstruktiv kritik dock.

Stefan Löfvén

Knegare, resolut, bestämd. Klassisk socialdemokrat. Utstrålar micro management och kontrollbehov. Starka åsikter om värderingar. Mycket Te. Mycket Si. Bubblare: Känslosam med rätt tydliga Fe-appellationer. Möjliga MBTI: ESTJ, ESFJ

Gustav Fridolin

Propert klädd (tydlig Se). Mer Fi än Fe. Mer intresserad av mål än väg. Tydlig Ni. Besserwisser (Ti eller Te). Väldigt medialt skolad yrkespolitiker med svårfångad riktig personlighet. Svårtypad men tänker INTJ.

Jimmie Åkesson

Propert klädd men lite mer som din morfar än för sin ålder, oerhört känslomässigt reserverad, låter sig sällan provoceras ens. Introvert med undflyende blick. Får intrycket av att inte bry sig mycket om politiska detaljer, mer planen och framställningen. Dvs mycket tydlig Ni som presenteras konstruktivt i Te och obekvämt i Fe för känsloappellation. Märkbart tydlig Fi. Svårtypad. Möjliga typer: INTJ, ISTJ och ISFP.

Annie Lööf

Propert klädd, påminner om en företagsledare, starka värderingar, pragmatisk och skicklig retoriker. Tydlig Fe. Tydlig Se-medvetenhet. ENTJ eller möjligen ENFJ.

Ulf Kristersson

Propert klädd byråkrat/ekonom i sin stil.Obefintliga känsloutspel. Kan vara introvert. Låg Fe, låg Fi. Mycket Te. Möjligen ENTJ, men nog mer sannolikt ESTJ. Bubblare INTJ pga introversionsvibbarna.

Ebba-Bush-Tor.

Företagsledarutstrålning. Resolut. Extrovert. Intelligent. Karriärist. ENTJ.

Jan Björklund

Massor av Fe-appellationer ”men snälla, vi måste ju tänka på konsekvens x och de stackars y, det måste ni ju ändå förstå”. Klassisk lärar-typ som kanske ibland talar först, men tänker sedan. Starka värderingar. Tydlig Se. ENFJ.

Jonas Sjöstedt

Obefintlig Se rent klädesmässigt. Nostalgisk. Starka värderingar. Tydlig Ne, improviserar och argumenterar skickligt med känslor on the fly (Fe). ESFJ.

 

Drivet som krävs för att bli partiledare eller toppolitiker gör att J-personer nog oftast dominerar P.  Det hårda livet favoriserar nog också T före F. xSTJ och xNTJ får det lättare medan xSFP och xNFP får det absolut svårast. Intressant nog ser jag inga solklara exempel på ENTP i svensk politik, vilket är synd eftersom ENTP oftast är retoriskt skickligare än andra typer och skulle liva upp debatterna.

Annonser

Heja twitterprästen i Limhamn!

För ett litet tag sedan uttalade sig en präst i Limhamn negativt om upprustningen av Gotland. Han gjorde det med ett officiellt twitterkonto för SvK. Ramaskri (eller storm i dopfunten) uppstod. Från alla möjliga håll. Själv säger jag för en gångs skull: Men heja prästen då!

Var ska vi börja? Vi börjar med grundfrågan. Upprustning av Gotland. Herregud så fånigt det är. För det första finns ingen hotbild mot Sverige från Ryssland. Statistiskt sett är Danmark ett större hot mot Sverige historiskt sett. För det andra talar vi om 350 soldater som ska vakta en ö som ur militärstrategisk synvinkel är totalt vansinnig att försöka erövra. USA och NATO skulle aldrig acceptera ett dyl agerande. Finland skulle anfalla Ryssen i sidan. Danmark/Norge skulle sannolikt också rycka ut till vår hjälp rätt omgående, likt de flesta andra länder kring Östersjön. Och resten av NATO med det skjutglada USA skulle knappast heller acceptera läget. OM nu en ryss fick för sig att erövra en kalkstensholme i Östersjön och orsaka en internationell konflikt vi inte sett sedan WW2 bara för lite fotfäste framåt (som inte ens behövs). Putin är ett rövhål, men han är knappast galen heller. Och det ligger varken i natur eller intresse hos Ryssland att anfalla totalt omotiverat heller. Viss hotbild finns onekligen mot fd Sovjetstater, men inte mot Sverige. Där handlar det bara om det gamla oerhört seglivade rysspöket.

Tar man upp detta kallas man ganska omgående för Putin-troll. Konspirationerna haglar tätt såklart. Det finns verkligen inte på kartan för vissa människor att man inte håller med dem i deras rysskräck utan att vara fan av Putin. Hysterin är total när det gäller Ryssland.

För det andra, vad sjutton skulle 350 soldater göra egentligen? Stoppa något? Nej ryssen bombar bort dem. Avskräcka? Jo imperiet Ryssland darrar säkert av skräck. Nej det skulle snarast leda till att en ev anfallare känner sig nödgad att först och främst bomba skiten ur ön ifall de mot förmodan ens såg närvaron där av soldater som ett hot i ett krig. Det är vad soldatnärvaro kan leda till. Att män med missiler sitter på tryggt avstånd och bombar skiten ur saker för att ”säkra dem”. I förhållande till det är en ockupation att föredra. Vi förlorar ju ändå striden ändå. JO det gör vi. 350 soldater räcker inte att försvara ens Visby mer än några dagar.

För det tredje, lägga skattemedel på sånt här skit? Nej tack. Vi har skolor och sjukvård som behöver massor av pengar och tillskillnad från ryska anfall är det inte imaginära problem.

Det sista vi behöver är att lägga mer på försvar mot fiender som inte finns. På det stora hela borde HELA totalförsvaret göras om. Fokus på cyberförsvar, luftvärn, utökad antiterroriststyrka och hemvärn. Skrota alla tramsiga stridsvagnar och annat som tillhör 1900talets krigsföring. Och gå med i NATO om ni nu är så rädda. Problem solved.

Vad gäller prästen så vill jag påminna alla, kristna som ateister som jag sett uttala sig i frågan de senaste dagarna (tyvärr t om humanister…) att total pacifism är en FIN kristen tradition. En av de få sakerna jag gillar med kristna i förhållande till andra världsreligioner faktiskt är just både den pacifistiska och anarkistiska traditionen. Att INTE göra som överhögheten säger, inte ens när överhögheten är andra präster.

Att villkorslöst vägra våld. Att det sedan finns en lika stolt och vidrig tradition av motsatsen inom kyrkan, att förespråka och legitimera våld mot folk är ju såklart lika sant. Hej korståg. Hej kolonialmakter som slaktar ursprungsfolk med kyrkans tillåtelse.

Men utan några viktiga undantag föredrar jag hippiepräster som naivt vänder sina andra kinder till i absurdum än de som nyttjar sin makt och auktoritet för att någonsin legitimera våld och aggression. Och en befästning av Gotland är en löjeväckande militär provokation mot en supermakt som inte alls bryr sig och som bara kostar oss dyra skattemedel. Och stöd för det är principiellt indirekt krigshets.

Världen blir bara bättre när folk faktiskt försöker sluta hota och hata eller vara rädda. Det må låta som naivt flum, men det är också sant. Krig kan BARA rättfärdigas om man verkligen står under hot eller skall rädda någon annan som redan råkat ut för det. I alla andra lägen sysslar man med idioti.

Så heja dig prästen i Limhamn. Du har ett fan i en sekulär humanist och ateist här. Det är din sorts kristna världen behöver mer av!

Fantasi och kreativitet

Jag kan inte släppa en sak jag hörde för några veckor sedan som handlar om vad kreativitet är och inte är. En ung man som ogillade skolsystemets alla begränsningar. Han tyckte det kvävde hans kreativitet med alla dessa hjärntvättande regler som bara skapar konformism.

Tankarna kring detta väcktes åter i mig ikväll. Vad är kreativitet? Vad är fantasi? Begränsas verkligen dessa ting av regler och fakta?

Om vi för en stund bortser från påståendet att skolan hjärntvättar alla och fokuserar på om regler kväver kreativiteten istället. Gör den verkligen det? Är det ett totalt gränslöst scenario som bäst främjar mänsklig kreativitet? Ett tomt ark, utan några som helst satta regler som bäst visar hur kreativ man är?

Jag tror inte alls det. Jag tror kreativitet snarast kommer av utmaningar. När man måste hålla sig inom två punkter och lösa problemet med de verktyg man ges.

Om jag ska förklara ett fenomen där jag har en given variabel redan, då är ju utmaningen kreativt att inte ändra på denna variabel och just så ser ju verkligheten alltid ut. Utan undantag. Inte ens författaren sätter ju sig vid skrivmaskinen utan ett uppslag som denne vill utveckla. Dvs idén kommer först. Och med idén en grundtes eller åtminstone en grundvariabel.

Jag ska skriva om en tidsresenär. Om recept där morötter finns med. Om veneriska sjukdomar. Eller en saga om en drake.

Och sedan bygger jag på det. Givetvis kan jag kanske ändra det mesta, men jag bygger hela tiden mer och mer variabler omkring mig som jag hela tiden måste ta hänsyn till. Så även om processen kanske var helt fri innan den började, så stakas vägen fort upp av mig själv.

Och i de flesta andra sammanhang är ju kreativiteten än mer tydligt avgränsad. Låt oss säga att du jobbar som programmerare. Då består vardagen ofta av att skapa lösningar på problem. Kund X vill ha en app som kan skicka kodade meddelanden till folk i Kina. Oj, hur löser man det? Genom kunskap och kreativitet såklart. Eller kund X tycker inte om att appen tar 1 gigabyte plats. Han skulle föredra 500 MB. Ja, bara att sätta igång och vara kreativ då, som aldrig förr.

Kreativitet är alltså nästan alltid förmågan att lösa eller skapa något inom givna regler eller med givna verktyg. Inte ett tabula rasa.

Och det kan även vara så att ju friare något är utan regler och begränsningar, desto sämre incitament har du att skapa nya saker. Det är när du är fattig som du behöver kreativa lösningar på maträtter mycket mer än när du är rik. Det är begränsningen som är ett incitament alltså. Det är när du inte längre kan ha en slav i hushållet, som du kanske börjar fundera på om en maskinell lösning inte skulle kunna hjälpa dig. Och plötsligt skapas det nya saker ur ett behov.

Det kan tyckas självklart allt det här, eller hur? Men så många stackare där ute tror att det är som för ungen som inte vill gå i skola, för det begränsade hans kreativitet i detta rum med alla sina krav och regler. När det är precis tvärtom, det kräver kreativitet och kanske avslöjar något annat istället hos personen. Nämligen en brist på fantasi. Dvs du kanske inte alls är den där stora kreativa fritänkaren som hatar regler. Du kanske bara är en medioker tänkare som inte kan producera något nytt? Så jävligt kan det ju faktiskt vara.

Fantasi är för övrigt förmågan att tänka bortom det givna. Också det en förmåga som alla inte har på samma sätt. Felaktigt tillskrivs ofta fantasi förmågan att tänka metafysiskt i en fysisk värld. Dvs fantasi är att se spöken där spöken inte syns.

I själva verket är ju fantasi inte alls något så banalt som förmågan att hitta på metafysiska saker. Utan det är förmågan att hitta på saker. Punkt. Dvs om det du hittar på, eller kan extrapolera utifrån minnen/logik/tro/iaktagelseförmåga och kreativitet är du fantasifull. Om du blir visad en sten och säger ”sten”, så är du kanske inte speciellt fantasifull i ditt svar. Eller kreativ heller. Men om vi istället lägger fram följande två förklaringar på stenen framför dig, så kanske du inte alls tycker att det ena är speciellt mycket mer fantasifullt än det andra. Det ena är dock totalt grundat i en naturalistisk världsbild. Det andra inte.

1 Stenen har använts för att tvätta och gnugga tvätt på ett tvätteri i Stockholm de senaste 100 åren. Innan dess var det ett stycke sandsten som låg på botten av Mälaren. Stenen formades i en isfors för ca 14 000 år sedan när miljontals kubikmeter vatten strömmade ner från en glacialsjö på det 2 km tjocka istäcket som tryckte ner jordskorpan 100tals meter. För 100 000 år sedan satt stenen fast som i en del av berggrunden innan isen slet löss den. Där hade stenen i form av en klippa färdats upp genom jordskorpan under en lång process av erosion som tog över 400 miljoner år av enorma variationer i tryck och värme i takt med att klippan färdades upp och ner genom jordskorpan. Vid ett tillfälle var den exponerad vid jordytan för ca 160 miljoner år sedan då en flock dinosaurier vandrade över den. Innan dess färdades stenen sakta uppåt när ovanliggande lager eroderades väck från det djup där den under enormt tryck och värme hade formats av sand. Sand från en sandstrand som låg där sydpolen är idag. En sandstrand där maskar, som har ett längre spann mellan sig och dinosauriernas uppkomst har än du som människa har med dinosaurierna, borrade sina gångar och lämnade sina spårfossil. Denna sand, kom förövrigt från nervittrade kvarts, som enorma glaciärer som täckte hela Jorden för 600 miljoner år sedan. Kvarts som kom från graniter som i sin tur formades för 4 miljarder år sedan när massiva magmakammare formades under stora bergsveckningar i en tid då encelliga liv precis dök upp på Jorden. De grundämnen och mineral som formar dessa graniter kommer i sin tur ur den enorma urmagma som den första smälta Jorden bestod av. Men ett par av kvartskornen som följde med på resan kom faktiskt från den enorma kollision som Jorden utsattes för när en annan planet kolliderade och upplöstes i krocken med urjorden för strax över 4 miljarder år sedan. Resten av materialet hämtades från de nersmälta chondriter, alltså urstenar som drev runt den unga färska solen i det stoftmoln som skulle forma våra planeter för mer än 4.5 miljarder år sedan. Dessa stoftmoln som i sin tur då bestod av allsköns grundämnen som formats av resterna av döda stjärnor. Star dust brukar man kalla det, men den kalla sanningen är att det är resterna av oerhört glömda och döda existenser. Stjärnor som kanske hyste sina egna planeter innan vår sol föddes.

2 Eller så är stenen en magisk sten för folktron sa att sådana här runda stenar har troll slipat fram i sina grottor.

Visst kan man spä på en mycket längre berättelse på punkt två med. Men det var inte min intention att visa att punkt ett skulle vara mer fantasirik, bara att oavsett väg du väljer att förklara något så krävs det kreativitet och fantasi för att gå för att nå detta mål. Ur mitt naturalistiska perspektiv handlar det ju helt sonika om att verkligheten är så oerhört häftig och den blir inte alls mindre häftig av att den begränsas av verklighetens regler. Tvärtom kräver det enormt mycket av mig för att kunna återskapa en berättelse som inte får avvika från de variabler vi faktiskt känner till om stenen.

För hur förklarar folktron stenens variabler? Rund pga troll? Ok, men spåren av isotoper som visar att den fanns vid ytan för 160 miljoner år sedan. Spåren av gångfossil från Kambrium? Att den består av vittrat urberg från Sydpolen, och har spår av exotiska partiklar från en främmande planet? Alla dessa kända existerande variabler struntar den i. Det är inte mer fantasifullt i min bok. Det är att vara bekväm. Det är jobbigare med kreativitet och berättelser när det finns bestämda regler om man inte känner till eller behärskar dessa regler och variabler så bra.

Det är pojken som inte vill gå i skolan igen för han sitter hemma och drömmer om att bli programmerare hellre – utan att förstå för en sekund hur mycket kreativitet det krävs för att jobba som en sådan i alla de regler, krav och begränsningar som det jobbet kommer forcera på honom i verkligheten.

 

 

Varför besöker du en vårdcentral när du har influensan?

Fråga man lär sig ställa sig själv om mänskligheten på en vårdcentral:
 
Hur kan man INTE veta (som fullt normal i samhället fungerande vuxen människa) att feber, ont i kroppen, hosta och allmän misär en februaridag i influensatider bara betyder att man har…*trumvirvel*… influensan? Och att man därför söker upp sjukvården för en sjukdom som de faktiskt inte kan göra något alls åt? Och det faktum ATT man KLARAR att ta sig till en vårdcentral de facto betyder att man inte är speciellt sjuk heller? Du vet, när du är sjuk på riktigt i influensan är det oerhört jobbigt att bara ta dig ur sängen för ett toalettbesök.
 
Varje dag har vi patienter som kommer dit och undrar vad de drabbats av. Och ibland vet de vad de drabbats av men tror att sjukvården kan bota dem. Det är ett influensavirus liksom. Det finns inga botemedel eller något som förkortar sjukperioden. (däremot en massa som kan förlänga den, som att fysiskt anstränga sig i onödan). Och lindringen gör du själv med alvedon, vatten och gott om VILA inte minst. Dvs inte ranta till vårdcentralen och smitta dussintalet folk på vägen. Jag vet, sen finns ju det här med att man efter en vecka måste ha sjukintyg för sin ersättnings skull. Men nu talar jag inte om det samhällsfelet.
 
Tror det borde ingå på skolschemat, typ på högstadiet, att alla svenska medborgare får besöka och praktisera på en vårdcentral en heldag. För att lära sig lite om handling och konsekvens och grundläggande om hygien och smittor.
 
Kanske hade det reducerat sjukfrånvaron i Sverige med 80% vad gäller smittor (gissning tagen ur röven, men jag tror ni förstår). Och sparat samhället många miljarder i pengar och lidande och död. För på vårdcentralen sitter trots allt fullt med andra människor och väntar och personal som arbetar. För att inte tala om chaffisen du åkte med och personen i kassan på ICA som du köpte tidningen av. Många gamla med kasst immunförsvar, som faktiskt ofta stryker med av influensan om de smittas. Läste att 3000-5000 gamla och sjuka i Sverige varje år dör av åkommor kopplade till att de fått influensan.
 
Det känns ganska onödigt. Bara för att du gått faktaresistent igenom livet.
 
Ja jag vet, vissa ser på sådana här kommentarer som elitistiska. Så fort man påpekar att någon BORDE begripa något. Men jag bryr mig faktiskt inte om dina sårade känslor. Bry dig mer om liv istället är min rekommendation.

En lektion om skånsk vinter för dryga norrlänningar

Alla kaxiga norrlänningar borde få komma på studiebesök till Österlen en vinterdag med snökanon från Östersjön. Och lära sig lite om meteorologi. Vad är det som gör det så besvärligt då? Är det inte bara skåningar som inte kan köra bil i trafik, saknar trafikvett och inte kan klä sig?
 
Nej.
 
Det är ganska enkelt en fråga om väder och klimat. Skåne är öppet och slätt som de flesta norrlänningar nog faktiskt har sett på genomfart åtminstone när ni passerar oss en varm sommardag på semestern.

Här blåser i princip 390 av årets 365 dagar om året. En 5-6 ggr per år brukar vi alltid ha stormar. Kulingvindar har vi kanske 20-30 ggr per år minst. Det du kan jämföra med är kalfjället i Norrland. Inte Östersund. Kiruna. Piteå. Jokkmokk eller för den delen Stockholm. Anledningen till blåsten är inte jättemystiskt. Ett flackt landskap utan skog, omgärdat av hav och med fritt inblås av atlantvindar 85% av tiden, och 25% av tiden från öst. Det är ett välkänt och i allra högsta grad googlingsbart fenomen att kolla upp medelvind och andra vindfaktorer för Skåne. Här är helt enkelt väldigt blåsigt med alla mått mätt räknat när man talar om genomsnittsblåsighet.

Jag har för mig att det är det blåsigaste enskilda landskapet i konkurrens med Halland, Öland och Gotland. Def rejält mycket mer blåsigt än 90% av Norrland som består av skogar, fjäll och landskap skyddade från Atlantvindar inte minst av Norges bergskedja. I den mån det ens BEHÖVS för de sk lågtrycksbanorna passerar inte Norrland vintertid. De passerar då södra Sverige i större utsträckning. Men om de inte gör det är det Norges kuster som tar smällen och sedan över land tappar lågtrycken snabbt kraft. 

 
Och den andra aspekten förutom blåsen (och delvis ett fuktigare klimat i kustnära områden, men det är rätt sekundärt) är faktiskt hur snön ser ut. När det faller snö i Skåne i vatten-mm räknat en dag med -5 och 12 sekundmeter så faller det volymmässigt mycket mycket mindre snö än i Norrland. Och det är ett problem. Dvs det som bildar rätt stora flingor i Norrland bildar i Skåne mycket mindre sönderslagna flingor. Dessa faller och bildar en mycket kompaktare snö.
 
Ja ”faller” ja… om det nu inte vore för den kanske enskilt jävligaste faktorn då. Kombinationen av dessa ting. Öppet landskap. Blåst. Och hur snön ser ut. För dessa ting tillsammans leder till drivbildning i en HELT annan liga än någon annanstans i vårt land – kalfjället undantaget. Snö ”faller” väldigt sällan i Skåne. Den kommer snarast farande ytterst horisontellt. För det var ju det där med blåsten.
 
Så när det faller 5 mm nederbörd här, och blåser 15 sekundmeter och är -15 som det var i förrgår, så dröjer det inte jättelänge för vinden att bygga upp drivor som är flera meter tjocka av stenhård kompakt pudersnö. Har varit och åkt in i sådana drivor med bil flera ggr. Man ser en liten sträng över vägen, kanske 20 cm hög… och det smäller som om man kört in i en sanddyna.
 
Och som löken på laxen. Eller brunkålen på fläskesteken så driver dessa drivor igen inom loppet av sekunder efter att de har plogats upp. Och det sista var öht inte en överdrift tyvärr. Det tar bara sekunder för vinden att bygga upp flera decimetrar snö när snökanonerna pumpar in nytt material hela tiden.

Finns det fler faktorer som spelar roll? Ja självklart. Det bor ju t ex mer människor i Skåne än det gör i Norrland. Inte minst per m2 räknat. Och enkel statistik säger och visar att ju fler människor som färdas i trafiken, även om man jämnar ut alla andra variabler till att vara samma, så ökar också olyckorna. Skåningar kör alltså inte sämre. Vi är bara väldigt många fler som skall samsas om vägarna. Sen kanske vi inte har snökedjor i bagageluckan beredda, men det må vara hur sant det än vill, för vet du vad? Snökedjor hjälper sjukt lite i annat än fluffig snö som ligger still. Det har väldigt lite effekt för att förbättra något i det jag precis beskrev ovan.

Det är på riktigt

Ångesten är på riktigt i mannens blick. Han är kallsvettig och blek.

” -Kommer jag dö nu?” säger han när han sätter sig ner på britsen i akutrummet.

”-Nej det är väl himla onödigt” svarar syrran honom med ett allvarligt erfaret leende.

Mannen ler tillbaka och instämmer. Genansen märks i honom över den plötsliga svaghet han tvingats visa någon i vuxen ålder.

Ett EKG tas. Ett blodtryck mäts. En syresaturation konstateras. En läkare undersöker patient och alla resultat.  Och slutligen i samråd mellan en ung läkare som vill göra allt rätt och en erfaren syrra som sett allt många ggr förr tas ett beslut medan en oerfaren student tittar och lär och pratar lite med mannen på britsen. En ambulans rings in för transport till det stora sjukhuset. En mycket orolig man lugnas och får åka iväg till människor som med vetenskapens bästa metoder kommer undersöka och utreda honom vidare.

Det slog mig inte riktigt där då, men jag utbildar ju mig till ett av de viktigaste yrkena och uppgifterna man kan ha i ett samhälle. Någon som är med och räddar andras liv. Jo rent begreppsmässigt har jag väl vetat det såklart. Men nu hängde den där berömda aha-känslan med också. En känsla jag verkligen inte någonsin varit nära av att känna innan när jag harvat mig runt i livet kring alla andra yrken jag valt helt utifrån nödens lag eller för att blidka en passion eller ett intresse.

Man ska vara ödmjuk kring sådant här. Jantelagsdemonen sitter tungt på min ena axel och viskar i mitt öra att hålla tyst. Men jag vet inte riktigt det faktiskt. Hur många liv har du bokstavligt talat varit med att rädda idag? Det är kanske att slå in världens mest öppna dörr att berätta att det såklart känns väldigt bra. Som om ingen skulle begripa det redan. Och på min andra axel sitter cynismdemonen och blänger med ett lite arrogant leende. Gör jag det för min stora heliga självuppoffrande skull? Nej glöm det, egoistiska motiv om välmående finns såklart i oss alla. Men oavsett motiv, oavsett skryt, oavsett hur cynisk man än är kring människans natur och hur man ska framställa sig själv, så är det på riktigt nu.

Jag var med och räddade någons liv.

USA och vapen

Återigen en skolskjutning. De återkommande försvarsargumentet för fortsatt MER eller mindre fria vapen i USA som alltid dyker upp efter skolskjutningar av jänkarna är följande:
 
1 Beväpna ALLA istället. Då kan ingen skjuta så många innan den själv blir skjuten.
2 Om man avväpnar alla lagliga vapeninnehavare återstår bara brottslingarna och deras vapen.
3 Utan vapen står man försvarslösa mot en förtryckande stat.
 
Av dessa tre argument finns det en del poänger. Det första argumentet bygger ju på principen att ingen kan dominera någon annan om alla har samma grejer. Problemet är bara att all forskning också visar att våld och risk för våld ökar med tillgång. Dvs om du inte behöver ”stanna upp och andas” innan du kan göra ditt illdåd så ökar chansen att du också gör det. USAs vilda västern var en väldigt våldsam epok där alla var beväpnade. Det är inte balans vi får av mer vapen. Det ÄR ökade impulsiva aggressioner med dödlig utkomst man får. Det andra argumentet faller på att ingen hävdar annat än att det kräver tid. Dvs ja, i början är det mest lagliga vapen som stoppas. Men så småningom kommer det leda till en strypt tillgång för nya vapen för även brottslingar. Och självklart ska polisen vara beväpnad som skydd mot dessa brottslingar. Erbjud även vapenamnesti så vet vi att en hel del till vapen kommer in. Men som sagt, ingen påstår att Rom byggdes på en dag. Men det byggs inte alls om man inte sätter igång heller. Det tredje argumentet är väl kanske det jag kan sympatisera mest med. Trots att det är väldigt osannolikt att USA skulle få en rättighetsförtryckande diktator vid makten är det heller inte omöjligt. Populism och påeldandet av rädslor kan få folk att gå med på allt möjligt skit. Här kan både folk till vänster och höger ge avkall på friheter för säkerhet. Och självklart är vapenavkallet just ett sådant avkall det med.
 
Andra argument som dyker upp är:
 
4 USA är inte som en massa småländer i Europa. Det är större och har enskilda lagar för varje delstat.
5 Det är andra faktorer som spelar roll och så pekar man på länder med många vapen med färre mord och masskjutningar.
6 Man tror inte på frihet om man inte gör det fullt ut.
 
Nej USA är inte som Sverige. Eller Storbritannien. Eller Tjeckien. Men USA är som Europa, eller rättare sagt, betydligt MER homogent och MINDRE komplext än Europa. Så om Europa (eller EU) överlag kan ha tämligen homogena och strikta lagar kring vapeninnehav, så skulle USAs stater kunna ha det eftersom det trots allt ska föreställa ETT land. Och lagar och regler är inget jättebra argument. Med demokrati kan man ändra på allt om man vill. Vilja är frågan är. Vilja. Inga magiska obrytbara spärrar.
Ja, det är mer än vapen som spelar roll. Socioekonomiska faktorer är jätteviktiga med. Attityder. Värderingar. Kultur. Mentalitet. Men seriöst. Vapnen är elefanten i rummet fortfarande. Medelklassungen som hatar livet, samhället och sina klasskamrater kommer alltid att finnas i alla samhällen. Vi har dem med i Europa. Fast med få undantag har de haft tillgång till vapen här och kunnat ställa till med skada. Det är skillnaden. Det är inte frågan om någon större kulturell skillnad mellan en svensk och en amerikan. Utan om massmördaren i Trollhättan för något år sedan hade haft tillgång till vapen hade han dödat många fler. Och för att åter peka på punkten om balans ovan vill jag påpeka att det dräller av exempel där det kvittar ifall folk i omgivningen är beväpnade oftast. För då trappas bara våldet upp oftast. Det är väldigt sällan en masskjutning har stoppats av beväpnade good guys.
 
Och seriöst, om man inte tror på frihet att göra vad man vill så tror man inte på frihet? För det första, who cares? Men framförallt: My ass svartvitstänkande libertarianer. Ni tror på ägandets okränkbara rättighet tex som absolut kan fungera som ett intrång på andras friheter. Inte minst rörelsefriheter. Eller tankefriheter. Eller ekonomiska friheter. Personen som hävdar ägande över ett patent har t ex rätten att stoppa en annan persons ekonomiska friheter att bygga en liknande apparat baserat på godtyckliga åsikter om ”likhet”. Personen som äger en bit land, ska ha rätten att hindra vatten som rinner genom detta land ska kunna nå den törstige grannen? Eller din rätt att få röka en cigarett i mitt ansikte på en gemensam icke ägd plats ska trumfa min rätt att slippa röken i ansiktet? Eller rätten att få skjuta ihjäl någon bara för att den (kanske av misstag) står på din mark som du råkar äga de 79 eländiga år du lever där? Små små öar av enväldiga vidriga och impotenta kungariken är libertarianernas frihetliga utopi. Det är så absurt naivt i en värld av komplexitet och frågor som absolut inte kan lösas av individer alena. Och därtill funkar det ju inte ur frihetsperspektivet eftersom det fortfarande kräver lagar och skydd och att folk ska respektera dessa. Så någon total anarki är det ju fortfarande inte frågan om, utan just en selektiv. Och är man selektiv kan man vara det kring fler saker. För den märkliga inställningen att personlig frihet är så otroligt heligt är ju i slutändan en märkligt egoistisk och oempatisk åsikt grundad i en smått psykopatisk världsbild där man glömmer bort hur många vi är och att vi därför måste samsas och dela på saker och ting. Relikdoften från en tid då världen var mycket tommare och hade mycket mindre komplexa frågor kring det mesta att ta ställning till är vad frihetstokarna mest luktar av idag. Att det inte längre är nybyggarnas tid har gått dessa till största delen egoistiska rädda vita män förbi.
I slutändan är det ju så att vill man stoppa masskjutningarna i amerikanska skolor så måste man ju sluta snacka om friheter och och börja prata om skyldigheter. Men att man inte gör det är ju ett tecken på hur grundläggande djupt rotat den navelskådande egoismen och RÄDSLAN för allt och alla är rotat i det amerikanska medvetandet och kulturen. Där man i princip förespråkar vapen av skälet att man förutsätter att de flesta vill dig ont. Och där man envist hävdar att alla andra tankar är naiva som ett evigt cirkelresonemangsförsvar. Frågan jag ställer mig är: Vems barn måste dö i en skola för att någon på riktigt ska ta steget mot en förändring? För så länge det bara är grannens anonyma barn verkar ingen jävel bry sig bortom tomma samvetstillande ord om ”thoughts and prayers”.